Porr, bröst och analsex

Trafiken är på tok för liten till min blogg. Så jag fick piffa upp det hela med en rubrik som gör att det kommer lite nya personer hit. Kanske ett lite annorlunda klientel än vad jag skriver för, men välkomna ska ni vara, ni som ville ha tag i bloggar om analsex. Ni får inte speciellt mycket av den varan här, men ni kanske vill bli mina nya sajberkompisar? Skulle inte det vara trevligt?

En sån familj...

Jaha... Mamma blev Manfred von Richthofen (a.k.a. Röde Baronen), jag blev Lee Harvey Oswald och pappa blev Usama bin Ladin.

Manfred och Usama bjöd på äppelkaka och rabarberpaj med vaniljsås på lördagen. Och efter det var det Rumänsk film på Spegeln här i Malmö. Jag var skeptisk först, men den var underhållande. Hade nu jag lurat med Anna på tv-spelskonsert så kände jag att jag var skyldig att gå med på en Rumänsk film. Men jag tror att båda, utan att ljuga, var positivt överraskade.

Och igår var det så fint väder att det var olagligt att vara inomhus. Så det blev två timmar i Bokskogen och vid Torups slott. Och sen fika och ankmiddag i Staffanstorp.

Idag var jag hos tandläkaren och fick beröm för fina tänder, fin tandskötsel och inga hål. Det är bättre än bokmärken!

Premiärlejon

Så var det dags igen - Jesper ska gå på kulturevenemang. Igår var det Joystick 2.0 tillsammans med Anna, Arild, Jens och Riikka. Mycket trevligt och en oerhört blandad publik. Det var allt från hårdrockare till nördar, från gamla tanter med käpp till småslynglar. Och så fick jag spela Pong från 1978. Jag är inte så mycket för tv-spel själv, men det var ändå lite nostalgi att se de gamla härliga spelen från den tiden.

Men ikväll blir det skratt och gamman! Det är dags för premiären av föreställningen 500 med Johan Wester och Anders Jansson - grabbarna som gav oss Kaj-Åke "Kajan" Hansson, Tiffany Persson och Svenska för nybörjare. Ser fram emot kvällen oerhört mycket! Var på provföreställning för 500 för en månad sen, och då var det skoj, även om det bara var en dryg halvtimme.

Mer komedi åt folket!

Joystick 2.0

Imorgon är det konsert med MSO - Malmö Symfoniorkester. Det ska spelas datorspelsmusik. Och jag som inte ens spelar så mycket datorspel. Men symfoniorkestrar tycker jag om. Och en del datorspelsmusik. Jag är lite fascinerad över hur pass bra musik man klarade av att göra trots att man endast hade 8-bitars-ljud i tre kanaler.

Så det blir lite Koji Kondo (mannen bakom musiken till Super Mario Bros. och en massa andra Nintendospel) och en hel drös annat imorgon med Orvar Säfström som lite konfrencier. Ska bli himla kul. Och annorlunda.

Greg Pattillo är en grym kille som spelar Super Mario på tvärflöjt och beatboxar... samtidigt! Kolla in honom här:

Komplimanger på jobb

Igår programmerade jag ihop lite grejer för att skicka ut en inbjudan till våra kunder på jobbet och lite formulär och så där de kan anmäla sig på ett smidigt sätt. Ganska basic kändes det som, men jag fick många "det här var jättebra" och "snyggt jobbat" och "enkelt att använda och fiffigt". Då blir man glad.

Man ska ge fler komplimanger. Speciellt på jobbet där det annars kanske inte precis regnar av dem.

Undrar om de läst mina skyltar?

Pappa Jesper

I helgen har jag minsann samlat vuxenpoäng. Eller kanske inte när jag tänker mer på det.

Anna hade blivit inbjuden med respektive till stallvisning och buffé på Jägersro i lördags. Eftersom jag räknar mig som en respektive fick jag följa med. På grund av en nederländsk halvt förvirrad dam blev vi försenade och missade således stallvisningen, men inte buffén. Jag ser det från den ljusa sidan - jag slapp lukta häst.

Gratis buffé à la 80-talet i form av lax, ägghalvor med majonnäs, rostbiff, köttbullar, prinskorvar och total avsaknad av allt vad grönsaker heter (förutom den lilla garnityr som skönjdes runt patén) är aldrig fel, och efter några vändor var vi mätta och belåtna.


Men sen skulle vi då alltså spela på trav. Jag och Anna som aldrig satt våra fötter på en travbana och inte ens tittat på de däringa talongerna som man ska fylla i var villrådiga, men hittade till slut en liten pamflett med snabbinstruktioner i hur man skulle uppföra sig och hur man skulle satsa på hästarna. Så, beväpnade med varsin tjuga gick vi fram till luckan och sa något i stil med "Plats, nummer tio, tjugo kronor". Det var visst alldeles rätt sagt, för vi fick ett kvitto och sen var det bara att heja på den där nummer tio. Den kom dåligt till och ingen utdelning blev det.


Fast vi kände att vi behövde spela en gång till innan vi åkte hem, så jag körde modigt på en "Plats, nummer 7, 40 kronor" och "Vinnare, nummer 1, 40 kronor". Och så gick loppet igång. Det var spännande vid spurten då nummer 1 gick från en fjärdeplats till en oerhörd jämn målgång tillsammans med nummer 2. Så pass jämn att det tog lite tid innan målfotot blivit tytt. Och minsann om inte jag gick och vann! 268 spänn fick jag tillbaka på de 40 jag satsat på den hästen. Grattis till mig!

Vi kände att vi hade gjort vårt på Jägersro för den dagen (och säkert för många dagar framöver) och körde upp mot Tågeröd där Annas syster Marie bor med sin sambo och tillika köttbonde Bengt och deras lilla bebisson Villner. Vi skulle vara barnvakt när Marie och Bengt skulle på Oktoberfest. Ojojoj... Vuxet så det bara förslår! Att passa barn som bara är 4 månader gammalt. Det innebär matning med mjölkersättning och blöjbyten och vakna mitt i natten och allt sånt. Men, vi klarade oss igenom denna svåra uppgift, men kapitulerade vid sextiden på morgonen då vi lämnade över pågen med varm hand till sina föräldrar så att vi kunde sova lite till. Lite privilegier får man ju ha när det inte är ens eget barn.

Söndagen spenderades lite i Tågeröd med en liten gångtur i skogen och sen hem till Malmö för lite lunch.

På kvällen besökte jag Emma och Esther för lite fika tillsammans med Emilia som jag inte träffat på hur länge som helst. Alltid lika kul att träffa dem. Alla tre. Extra roligt att träffa Esther som tyckte att jag skulle natta henne (eller Sitta stolen som hon benämner det). Fast jag var tvungen att gå därifrån vid niotiden. Då var jag för trött för att fortsätta vara social och körde hem och däckade i sängen så fort jag krypit under täcket.

Speak now, or forever hold your peace

I have now painstakenly composed my blog in English, and maybe I was just being naïve in thinking that my non-Swedish friends actually read it, but since I have had nothing but Swedish comments so far I will now go back to writing in Swedish. If you have any objections to this - speak now or forever hold your peace!