Jag är skeptisk

Jag har sällan trott på något som inte haft någon logisk förklaring. Som att kiropraktorn i Löddeköpinge skulle kunna bota min hösnuva. Eller att jorden fått besök av utomjordingar. Eller Gud.

Däremot trodde jag, tills jag kom upp i tonåren, att det bara bodde danskar i Trelleborg. Jag baserade detta troende enbart på lösryckta slutsatser om att “alla jag känner eller har mött i Trelleborg kommer från Danmark, alltså är alla som bor i Trelleborg danskar”. Mormor, morfar och mammas moster bodde i Trelleborg. De var danskar. Och hade danska vänner som också bodde i Trelleborg.

Men när jag blev lite äldre och faktiskt funderade över det hela så insåg jag absurditeten i min slutsats.

Man måste tänka en runda till. Ifrågasätta varför man tror det man tror. Hitta logiska förklaringar. För då kan man eliminera att man tror på osannolika saker och istället tro på det som är mest troligt.

Jag följer Brian Dunnings råd att tänka: “Om ett påstående eller en historia låter osannolik så är den med största sannolikhet inte heller sann.”.

Jag åt potatis under perioden under tidigt 2000-tal då man kunde “dö av att äta potatis”. En kollega till mig åt inte en enda produkt som innehöll potatis under månaden från att kommentaren släppts i någon bra tidning som Aftonbladet eller Expressen tills de gick ut med att det visst var farligt om man åt kilovis av potatischips varje dag i tiotals år. Om ett påstående eller en historia låter osannolik så är den med största sannolikhet inte heller sann!

Jag tror inte på pseudovetenskap, alternativmedicin eller övernaturliga väsen.

Apropå alternativmedicin – vill du veta hur homeopati fungerar? Gå till www.hurhomeopatifungerar.se och kolla.

Jesper dödar en myt

Det finns så många som “känner någon” som heter Ann Ahl. Det finns faktiskt bara två (eventuellt tre) i Sverige som heter Ann Ahl (med Ann eller Anne som tilltalsnamn), och alla har gift sig till namnet. Två av dem har behållit sina gamla efternamn som mellannamn.

Och alla har redan hört det roliga namnet, så sluta “skoja till det” med att nämna det nu. Jag riktar mig framför allt till Birger…

Nä, byt ut era namnskämt mot detta:

Det är tur att inte Brad Pitt och Åsne Seierstad gift sig!

Urgammalt, men fortfarande lika roligt.

Fortfarande ogift

Trots att det idag är 17 dagar sen vi gifte oss är vi fortfarande ogifta. Trots ringarna på fingrarna. Trots att Gud himself har sagt att vi är det. Trots att det nu står A Karlqvist på brevlådan och i tidningsstället. Trots att jag står som “Married” på Facebook.

Skatteverket tycker inte vi är gifta, och då är vi väl inte det heller. Det är tydligen rekordår i giftermål.

Jag som trodde att man var gift när vigselförrättaren sa att man var det.

Men tji fick jag!

Encore!

Vår bröllopsdans var lyckad. Fast den ser inte lika cool ut på film som i överraskningsögonblicket.

Klicka på de fyra pilarna längst ner till höger vid filmen så kommer den i helskärm och i lite bättre kvalité. Inte för att originalet är så bra, men ändå.

Lite bilder på Fejjan

Nu har vi fått lite bilder och jag har valt ut några och lagt upp på Ansiktsboken.

Kolla in dem här om du inte själv är med på Fejsbook.

Som en elefant

Två dagar i rad nu har det blivit stopp i jobbtoaletten när jag besökt densamme. SÅ mycket har jag inte haft att ge.

Märkligt.

Vad firar man när man varit gift i åtta dagar?

Foto: Ib Jensen

Förra helgen satte jag och Anna vår plan i verket. Vi bjöd våra släkter och vänner på kalas. Ett sånt där kalas man minns i hela sitt liv. Åtminstone kommer vi att göra det.

På fredagen ordnade vi grillning med tokmycket korv och en massa god hemmagjord saft. Nästan alla våra bröllopsgäster kom och vi fick en mysig kväll att prata av oss lite och för mig att träffa tidigare oträffade släktingar på Annas sida. Vädret var fint nästan alltid, och Fröjdes var som vanligt en ren fröjd att vistas på.

Eftersom jag och Anna lämnat ifrån oss i princip alla praktiska sysslor redan under lunchen kunde vi dra in till Ulricehamn och ta det lugnt och sova gott på hotell.

Morgonen började med en god hotellfrukost och sen försvann Anna och Riikka iväg till frisören för att bli ännu vackrare. Jag tog det lite lugnt, handlade lite födelsedagspresenter till Emelie och Noah och fick lite hjälp av Mats att försöka fixa ordning på lite låtar inför kvällens dans.

Anna, jag, Riikka, Mats, Oskar och Arild åkte till Fröjdes vid lunchtid och käkade lite och tog en massa bilder. In och ut för att försöka slippa regn.

Sen var det dags att bli ett ärbart gift par och vi åkte till Södra Åsarps kyrka för att säga ja till prästen. Vi hade kuppat in lite delar av Karlsson på taket-melodin i ingångsmarschen, men dessvärre tror jag ingen hörde det – de var så tagna av det vackra bröllopsparet.

Jag sa ja på skånska, Anna på västgötska. Och sen lyssnade vi till Charlottes helt underbara sångröst till Your Personal Penguin. Och så tågade vi ut till trumpetljudet från Annas kusin Jan.

Ris, såpbubblor, gratulationer och kramar. Och så kom solen precis när vi klev ut ur kyrkan. Som en saga!

 

Foto: Ib Jensen

Iväg till Skårtebo för att dricka brudskål bland träden och gräsen och getingarna. Vi körde Riikkas vrålåk.

Medan våra gäster åkte tillbaks till Sporthotellet tog vi en tur och hälsade på Annas farmor på demensboendet i Dalstorp.

Efter ett kort besök körde vi upp till Ulricehamn och blev välkomnande av världens kör. Våra bröllopsgäster hade under sju minuter blivit skolade i att sjunga en välkomstvisa åt oss. Helt fantastiskt!

Middagen började klockan 18 och den var… ja, helt galet god. Gott vin. Sporthotellet var grymt imponerande. Och toastmastrarna Marie och Pär… De hade verkligen förberett sig och gjorde ett fantastiskt jobb.

För er som ska gifta er kan jag förresten råda er att inte ha ett vanligt honnörsbord med föräldrar och farmödrar. Det är inte roligt för dem och inte roligt för er. Gör som vi – sätt en massa kompisar där istället. Så får ni tid att prata med dem och era föräldrar får möjlighet att träffa nya personer. Helt perfekt!

Så skulle vi dansa brudvals. Givetvis kuppade vi den också och hade övat in (lite för lite i och för sig, men det räckte) ett dansnummer på nästan två minuter mitt i valsen. Anna hade koreograferat och det blev mycket jubel. Film kommer så småningom.

Kvällen fortsatte med tårtbuffé (sju sorters tårtor) och dans. Och glow sticks!

Dagen efter fick vi lite sovmorgon och klockan 11 var det 11-kaffe med “små torra kakor” med presentöppning på Logernas hus. 8 sorters kakor och muffins med kaffe och te och gott. Och så fina presenter vi fick!

Tack alla som var med och hjälpte till för att göra en helt fantastisk helg för oss och våra gäster!