Lyxweekend

Jag och Anna ska casha in två av våra bröllopspresenter i helgen. Vi ska käka lunch på Noma och mysig hotellnatt på Marriott i Köpenhamn. Här kommer menyn till “världens bästa lunch”:

Tørret kammusling og biodynamiske gryn
Brøndkarse og hasselnød

Østers og havet

‘Læsø’ Løg 
Løg karse og titmian

Hønen og ægget

Vild and og æble
Malt og brunet smør

Pæretræ!

Gammel dansk
Tørret mælk og skovsyre

Vinmenu

2008 Weissburgunder trocken
Klaus Zimmerling, Sachsen

2009 Riesling Smaragd
Laurentiushof, Mosel

2008 Riesling Spätlese “Reiler”
Daniel Vollenveider, Mosel

2000 Sekt Riesling trocken
Stein, Mosel

2007 Spâtburgunder
Becker Landgraf, Rheinhessen

1993 Riesling Auslese “Ürziger Würtzgarten”
Karl Erbes, Mosel

1976 Riesling Auslese
Basting-Gimbel, Rheingau

Tack för presenten mamma, pappa, Niklas, Emelie & Noah!

Nu vet jag varför!

Nu har jag äntligen förstått varför man inte ska slicka på en iskall järnpåle.

Det är inte så mycket att jag inte vill fastna och få halva tungan avsliten. Nä, det är väl mest att jag inte vill att någon hund kommer och pinkar på mitt ben. Eller ännu värre – att någon okänd man kissar mig i munnen…

Svorak

När skrivmaskinen uppfanns fick man för sig att montera tangenterna i en märklig ordning för att inte typerna skulle fastna i varandra. Och det har hållt i sig. Men 1936 patenterade August Dvorak en ny tangentbordslayout som ska minimera fingrarnas förflyttningar en hel drös.

Tyvärr blev detta ingen hit, men idoga skrivmaskinsentusiaster har använt sig av den.

Jag håller numera på att försöka bemästra denna tangentbordslayout och skriver detta blogginlägg med en svensk version som kallas Svorak. Det tar lite tid att vänja sig, men det börjar flyta på lite bättre nu.

Så nu ser mitt tangentbord ut så här:

Snart hoppas jag skriva lika snabbt med mitt Svorak-tangentbord som med ett QWERTY-tangentbord.

Det är dags

Jag borde blogga nu. Fast jag vet inte vad jag ska skriva om. Så jag skiter i det idag.

Jag är skeptisk

Jag har sällan trott på något som inte haft någon logisk förklaring. Som att kiropraktorn i Löddeköpinge skulle kunna bota min hösnuva. Eller att jorden fått besök av utomjordingar. Eller Gud.

Däremot trodde jag, tills jag kom upp i tonåren, att det bara bodde danskar i Trelleborg. Jag baserade detta troende enbart på lösryckta slutsatser om att “alla jag känner eller har mött i Trelleborg kommer från Danmark, alltså är alla som bor i Trelleborg danskar”. Mormor, morfar och mammas moster bodde i Trelleborg. De var danskar. Och hade danska vänner som också bodde i Trelleborg.

Men när jag blev lite äldre och faktiskt funderade över det hela så insåg jag absurditeten i min slutsats.

Man måste tänka en runda till. Ifrågasätta varför man tror det man tror. Hitta logiska förklaringar. För då kan man eliminera att man tror på osannolika saker och istället tro på det som är mest troligt.

Jag följer Brian Dunnings råd att tänka: “Om ett påstående eller en historia låter osannolik så är den med största sannolikhet inte heller sann.”.

Jag åt potatis under perioden under tidigt 2000-tal då man kunde “dö av att äta potatis”. En kollega till mig åt inte en enda produkt som innehöll potatis under månaden från att kommentaren släppts i någon bra tidning som Aftonbladet eller Expressen tills de gick ut med att det visst var farligt om man åt kilovis av potatischips varje dag i tiotals år. Om ett påstående eller en historia låter osannolik så är den med största sannolikhet inte heller sann!

Jag tror inte på pseudovetenskap, alternativmedicin eller övernaturliga väsen.

Apropå alternativmedicin – vill du veta hur homeopati fungerar? Gå till www.hurhomeopatifungerar.se och kolla.

Jesper dödar en myt

Det finns så många som “känner någon” som heter Ann Ahl. Det finns faktiskt bara två (eventuellt tre) i Sverige som heter Ann Ahl (med Ann eller Anne som tilltalsnamn), och alla har gift sig till namnet. Två av dem har behållit sina gamla efternamn som mellannamn.

Och alla har redan hört det roliga namnet, så sluta “skoja till det” med att nämna det nu. Jag riktar mig framför allt till Birger…

Nä, byt ut era namnskämt mot detta:

Det är tur att inte Brad Pitt och Åsne Seierstad gift sig!

Urgammalt, men fortfarande lika roligt.

Fortfarande ogift

Trots att det idag är 17 dagar sen vi gifte oss är vi fortfarande ogifta. Trots ringarna på fingrarna. Trots att Gud himself har sagt att vi är det. Trots att det nu står A Karlqvist på brevlådan och i tidningsstället. Trots att jag står som “Married” på Facebook.

Skatteverket tycker inte vi är gifta, och då är vi väl inte det heller. Det är tydligen rekordår i giftermål.

Jag som trodde att man var gift när vigselförrättaren sa att man var det.

Men tji fick jag!