Tulpaner, träskor, hagel och pensionärer

Det har varit påsk. Då ska man måla ägg, käka sill och dricka snaps. Jag gjorde ingetdera. Påsken är inget för mig. Jag gillar ju inte ens sill. Ett ägg kan jag väl klämma och en och annan snaps om det trugas, men annars håller jag mig nog hellre till en god bit lax eller så.

Anna hade blivit erbjuden att guida en resa till Nederländerna med Scandorama. Holland Weekend. Det betyder att man åker en massa buss med en massa medelålders och gamla människor och får reda på allt möjligt av en allvetande guide. Det var jag, 53 andra medresenärer, Anna och vår chaufför Kalle i en stor buss.

Att vara guide är inte bara en dans på rosor. Man ska valla pensionärer till tyska lunchställen, svara på konstiga frågor och vara glad och social hela tiden. Anna klarade det bra, och det var bra gäster på resan, så det var väl inte helt komplicerat. Kan tänka mig att det kan vara lite jobbigare ibland.

Man bor på hotell och åker på utflykter. Vi åkte till Keukenhof - ett paradis för såna som älskar lökar. Blomsterlökar alltså... Och blommor också i största allmänhet. Det är väl inte riktigt min favoritsyssla, men det var fint ändå. Och man kan kan ju alltid ta en massa trevliga foton. Så det gjorde jag. Fast det regnade, snöade och haglade. Ibland var det minsann sol också. Som tur var fick gästerna gå själva inne på Keukenhof, så jag och Anna kunde strosa lite på egen hand. Vi käkade poffertjes och funderade på hur ett positiv stort som en husvagn fungerade. Och tittade på blommor.

Dagen efter var det utflykt till en ost- och träskofabrik. Världens turistfälla! Men det var kul, och jag föll för frestelsen och köpte lite ost. Sen åkte vi in till Amsterdam där vi åkte kanalbåt, fikade och köpte lite påskpresenter till resenärerna. Sånt får man göra som guideassistent. Men det var skönt att ha lite egen tid med Anna där också. Det är annars inte så mycket sånt på en sån resa. Men det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller.

Efter en stressig kväll och lite pappersarbete fick vi sovit några timmar innan vi steg upp i arla morgonstund, packade bussen, käkade frukost och gav oss iväg hemåt mot Sverige igen.

I Tyskland finns det speciella parkeringsplatser för kvinnor. Säkert till för kvinnors säkerhet eller så, men för det mesta känns det oerhört diskriminerande på ett väldigt roligt sätt. Jag skrattar gott eftersom jag inte är kvinna. Men man får ju se på det med glimten i ögat. Ovan ser man till exempel en Frauenparkplatz som står precis bredvid två handikapp-parkeringar. Tänkte de som satte skyltarna så att kvinnor räknas som handikappade, eller? Just Frauenparkplatz är något som skämtas om mycket i tysk press. Även om tanken från början säkerligen är god så blir det liksom lite konstigt. Men skoj. För ibland skrattar jag åt saker som man inte får skratta åt. Åtminstone inte om man lyssnar på Fi.