Alpbach - orten som molnen glömde

Det blev Alpbach i år. Äntligen! Denna lilla ort som familjen Karlqvist besökt nästan varje år i decennier. Det var två år sen sist. Och det blev inte speciellt länge denna gången. Bara fyra nätter. Åtminstone för mig och Anna.

I Österrike måste man äta Germknödel. Niklas fick stå för ätandet i år.

Mamma och pappa tog bilen ner redan i onsdags. Bra, för då kunde vi ju skicka med lite packning där. Jag och Anna tog flyget ner via Wien till Innsbruck där föräldrarna hämtade oss på fredagkvällen. Vi hade världens bästa utsikt från flyget när vi lyfte från Köpenhamn. Man kunde se ända upp till Blekinge!

Det var molnigt i Innsbruck när vi landade. Och ingen snö. Det var ju inte så lovande. Men, vi skulle ju ändå inte åka skidor den kvällen. Föräldrarna bjöd på middag på Restaurang Jakober och jag visade Anna runt lite i byn under kvällen.

På lördagen åkte morsan och farsan tidigt iväg till Salzburg för att hämta upp Niklas och barnen som kom med flyg då. Jag och Anna hyrde skidor och gav oss upp i backarna på toppen av Wiedersbergerhorn. Molnen tyckte visst inte det var läge att störa oss i vår skidåkning, så de lät solen skina på en bar himmel. Blått och underbart. Och soligt! Synd bara att det var mestadels snökanonssnö och inte natursnö. Det är ju aningens tråkigare att skida i.

Efter en traditionell glass på Böglerhof gick vi tillbaka till hotellet och käkade middag alla sju. Det var skönt att återigen få vara hela familjen i Alpbach. Det var många år sen sist.



Jag trodde att jag skulle vara fit i kroppen för skidåkning. Det var jag. På förmiddagarna. Konditionen fanns där, men benen blev löjligt svaga efter lunchen. Anna fick åka några åk själv, men jag surade inte för det, för jag kunde ju sitta och njuta av en öl i solen, och det är ju inte helt fel.

Emelie och Noah gick i skidskola. Emelie klarade det bra, men Noah var väl inte helt intresserad verkade det som.

Niklas bjöd oss alla på middag på Post på måndagskvällen - en oerhört uppskattad gest.

På tisdagen flög jag och Anna hem igen. Hem till molnen. Men det var en skön paus i vardagslivet med lite skidsemester i vårt eget lilla paradis Alpbach.