I hate them, I love them

If I want to talk to some of my friends in the world either they or I have to be awake at the most awkward hours of the day. That sucks. But sometimes it's perfect. Like today, when I, for reasons yet to be understood, woke up at 4 am and couldn't go back to sleep. But low and behold, my friends in other time zones were awake! Grrreat! And after some short conversations I went back to bed and fell asleep again. So, they are of some use. The time zones.

Orgasmic!

I just had a totally fantabulous muffin! Just wanted to share that with you. Not that anybody reads what I write, so I can write whatever I want here... Cool!

Late o'clock

For the first time in like forever, I woke up when my alarm clock went off. At 7:40! My gosh, did I feel like a sleepy head! It felt really strange... But nice to have a sleep-in.

I'm going Amish

Don't you just hate when your electric razor feels like running out of batteries when you have only shaved half your face and you haven't shaved in six days? Luckily I have a spare manual razor, so I won't look totally stupid. Maybe I should go Amish and stop using stuff that runs on electricity?

It's snowing in Malmö!

According to my computer's weather service it's snowing in Malmö right now. Even though it's 12°C (54°F). But as far as I can see there are not even any clouds for the snow to fall from. Am I just living in a fantasy world, or is my weather service totally f*cked up?

Your personal penguin

This song has been stuck on my head since Wednesday for several reasons.

Your personal penguin

Lyrics: Sandra Boynton
Music: Michael Ford

Performed by Davy Jones of The Monkees

I like you a lot
You're funny and kind
So let me explain
What I have in mind

I want to be your personal penguin
I want to walk right by your side
I want to be your personal penguin
I want to travel with you far and wide

Wherever you go, I'll go there too
Here and there and everywhere and always with you
I want to be your personal penguin
from now on
 
Now, lots of other penguins seem to do fine
In a universe of nothing but ice
But if I could be yours
And you could be mine
Our cozy little world would be twice as nice

I want to be your personal penguin
I want to talk with you night and day
I want to be your personal penguin
I want to listen to whatever you say

Look at these wings
So perfect to hold you
I'd like to say again what I have already told you
Let me be your personal penguin
from now on
 
Now, lots of other penguins seem to do fine
In a universe of nothing but ice
But if I could be yours
And you could be mine
Our cozy little world would be twice as nice

I want to be (want to be) your personal penguin
I want to walk right by your side
I want to be (want to be) your personal penguin
I want to travel with you far and wide

Wherever you go, I'll go there too
Here and there and everywhere and always with you
Please may I be your personal penguin?
Imagine me your personal penguin!
I wanna be your personal penguin
from now on.

Please? Be funny, kind...

Emegency vehicle bingo

Last Friday Mia and I played a game of emergency vehicle bingo. In less than an hour, walking from my place to Arild and Cicci, we checked the following on our bingo boards:

Police car
Police van
Police motorcyle
Emergency doctor (can anybody help me to translate Akutläkarbil?)
Ambulance

Later that evening we saw police horses too.

BINGO!

T9 problems

I'm amazed by how many weird words are stored in my cellphone's T9 system. Words like abdiknalie and otagerting are there, but not common words like biffar (steaks), brillor (glasses) eller busa (sorry, but there's no good English translation to this word).

I looked through the list of words that I have added to the user dictionary and here are my 100 favourites that I apparently used and thought were important enough to save. In alphabetical order of course, as I am a very structured person. Oh, and most words are in Swedish, some in English (written in red) one in French (written in green) and one in some, I believe, former Yugoslavic language (written in blue):

Abdon, absorberar, abstinens, anagram, anus, attans, bitch, blecka, bluegrass, boob, brejk, bögige, celebert, celibat, cevapcici, dejt, drasut, fanken, finemang, fjortis, flatlöss, fläskfilé, foxtrot, fuck, förtäljt, gamman, geeken, geocache, glyttig, haffad, hångel, inavel, insomniac, ister, Jolanta, jävla, Karlqvist, knaprat, knullade, korrekturläsa, kräftskiva, kräks, kånka, käka, Lassie, latte, lyllo, lyxlirare, macchiato, MacGyver, makaroner, massören, mmm, mums, muppade, najs, natti, Nutella, nörd, ojojoj, palsternacka, panflöjtsmusik, partaj, perfa, pikanta, pling, pluring, pudding, pussar, pöl, quiz, rajraj, remouladsås, räkmacka, saliv, salope, shit, sketen, skit, slafen, slappat, smaskens, smittorisk, snokat, snorig, spatserar, sushi, svensexa, tarvligt, tequila, tossigheterna, tönn, vankades, vassego, veggo, vårkänslor, välan, väldans, wokad, ölar.

The long-awaited reunion

Me and Charlotte in 1981

Yesterday was the day I met her again - one of my oldest and bestest friends - Charlotte. I found her in Connecticut in the States a couple of weeks ago, and I'm sure it was just because of me that she flew all the way back to Sweden. Okay, she had a bachelorette party and a wedding to attend too, but I'm sure those were of minor importance.

She invited me over for dinner at her parents yesterday. I had a horrible experience with buses and trains, but I'll spare you my hate for Skånetrafiken and focus on what was to be a great evening. So, I arrived in Ystad and getting off the train my heart beat like crazy. I was so happy that this day had finally arrived. After all, we were really great friends when we were kids and we hadn't met in 23 years. And now she came skipping towards me and we reunited in a huge hug. Sort of like we'd never been away from each other at all.

Meeting her family again was great too. Her parents were just as I remembered them, just 23 years older. And her baby sister, who was only a couple of years when I last met her, was a bit older too. We had a great dinner, a great dessert, great wine, beer and played a game, which I won once.

It was sort of a strange experience - like going to a dinner to a family that you almost don't know, but still know their names and relations and stuff. Still it was never weird and we talked and laughed a lot.

It was almost sad to leave, but hey, some of have to work on weekdays! So, Charlotte and I went down to the train station in the warm, but rainy evening. A last hug, and then I was on my way back home to Malmö.

Today I have had a smile on my face all day. But I forgot to get a picture of us, and then I realized that Charlotte was going to Linköping today and that she'd have to have a short stop in Malmö, so I got to the Central station for a second reunion, this time with my camera.

And now she's gone again. But I'm sure we'll keep in touch this time. Well, at least I hope so.

Me and Charlotte in 2007

Cue Bill Medley and Jennifer Warnes...

Yes... I've had the time of my life!

When I have some spare time I'll tell you why.

Fun-packed weekend

We're now in the middle of the annual Malmö festival - a week long event that started off last Friday with the world's largest crayfish party. This year I went with some friends of mine, one of my friends' parents and their friends, and I had also managed to convince my own parents to join. Already 5 hours before the party began we reserved a table for about 25 people. It's a really popular event, and in order to get a good spot for many people you have to be there early. So, me and Ronnie and my mom guarded the table, had a few beers and waited for the others.

It was a helluva party! Some old family friends came too, and we had a really great time. I had 2 kgs of crayfish and was really full by the time I finished them all. And we sang, danced (yes, I danced!), drank and talked about serious stuff. You know, the type of stuff you talk about when drunk ("I've always liked you" and "You're my bestestest friend"). Then I went to see some old neighbours in the jazz tent. Had a few beers with them and then we went to se one of Sweden's most famous country singers - Hasse Andersson and Kvinnaböske band. Totally the best concert that evening!

Saturday was quite slow for me. I was tired, but I went down to Strandhuset, Sibbarp to listen to Malmö Bluegrass Allstars - a newly formed band with one of my colleagues on dobro. It was a fairly short, but energetic and fun concert. It turned out Jens was a great yodeler... Who knew?

And yesterday, Monday, me and Anna went out for some food at the festival. For those of you that have missed it, it's really something! You can try out almost any weird food in the world. I'm still waiting for the goat'n'rat stew though.

Tomorrow I'm off to Ystad for dinner. And not any old dinner, but dinner with my childhood friend Charlotte that I haven't met since 1985. I'm really looking forward to it and can't believe it's now less than 24 hours to go until I get to meet her again. I'm all happy in my entire body!

Jesper goes international

On popular demand, and to widen my audience from two to three, I will from this day on write in English so that my international friends can understand too. For some reason they're not (except for Ioana) willing to learn Swedish.

So, bear with my typos, bad grammar and other errors in my English language.

Toalettincident

Jag vet att om man säger A ska man säga B, men jag tror inte att alla tål att höra den grafiska utläggning jag kan ha om B.

B handlar om ett oerhört händelserikt toalettbesök på jobbet idag. Låt oss hålla det vid att historian innehåller ord och fraser som "på kontoret", "knall", "högljutt", "över 15 sekunder" och "toalettstolen höll på att rasa ner från väggen".

Solen är glad...

... och jag skiner. Ikväll blir det dejt igen.

Jag har också lyckats rädda min gamla cykel, som jag inte nyttjat sen januari 2002, från nästan en säker skrothögsdöd. Det är en jättefin sportcykel, men det har liksom inte blivit så mycket cyklande. Så Arild kom hit, vi tvättade upp den lite, bytte slangar och sen fick han äran att ta över henne. Hoppas han har mer glädje av den än jag.

Annars då? Jo, jag jobbar och står i. Sitter och scannar gamla diabilder när jag har tid. Det går inte snabbt... Men varje bild väcker upp lite mer gamla minnen, och det är alltid kul.

Road Trip-nostalgi

För två år sen åkte jag och Arild (se där - nu blev du omnämnd!) på resa med min bil runt i Europa. Det var kanske någon av de roligaste resorna jag gjort. Givetvis skrev vi resedagbok, och nu så här några år senare kan man skratta gott åt vad vi skrev. Så, om du har en halvtimme över och lite tråkigt på kontoret och vill uppleva vår resa retroaktivt kan du gå in och läsa lite om den.

Nostalgi

Sitter i Staffanstorp och scannar en massa gamla diabilder. Mina föräldrar visste att dia ger bättre bilder än negativ. Problemet är bara att man aldrig tittar på bilderna. Plus att de inte riktigt visste hur kameran funkade och hur man skulle balansera slutartider, bländarvärden och ISO-tal beroende på ljus ute och hurdana bilder man ville ha, så många är helt galet suddiga eller över-/underexponerade. Men med lite micklande kan man få rätsida på dem. Åtminstone så man kan se lite vad bilderna föreställer.

Nu håller jag som sagt på att scanna in bilderna. Det tar lång tid. Men så är jag också lite av en perfektionist och vill ha dem så bra jag kan få dem, så jag scannar med riktig diascanner, så det tar över tre minuter per bild. Och det är runt 2000 bilder som ska scannas. Har gjort över en tredjedel nu i alla fall. Man får ta det någon timme då och då.

För er som är intresserade av att se lite av hur söt jag var när jag var liten och hur fula tapeter man hade på 70-talet, kolla in mitt album på Facebook.

Se där!

Ikväll blir det dejt mit Musik i (på?) Pildammsteatern. Hoppas inte det blir alldeles för regnigt och så.

Det lönar sig att umgås med vänner och deras vänner!

Och om en 10 dagar ± någon dag kommer jag att få träffa min gamla barndomskompis igen för första gången på en sisådär 22-23 år. Kan knappast vänta!

Jag vill...

hångla!

Lide fjortisuttryck, men jag vill...

Det kan vara den 9,6-procentiga, dyra ölen som pratar, men i ärlighetens namn, vem vill inte hångla?

1000 besökare, 2 dejter

Idag beräknar jag få min tusende besökare på min Spray Date-sida. Ja, jag är en sån där som försöker hitta kärleken på internet. Inte bara där förstås, men det skadar ju aldrig att hålla sina dörrar öppna, eller hur?

Fast jag börjar nog tvivla på att finna kärleken på Spray Date (eller SD som de verkligt inbitna tydligen benämner det, men som jag mer förknippar med ett parti som jag delar ganska få åsikter med). 1000 besökare har läst min oerhört långa, men väl formulerade presentation och/eller tittat på mina bilder. Två av dem har jag gått på dejt med. Fast det var såna som jag tog kontakten med. Det ger mig en besökare-till-dejt-ratio på 0%. Det är ganska lite.

Nä, jag får nog se till att leta efter kärleken på ICA, på Malmöfestivalens kräftskiva eller i kön till pengomaten.

Du kanske känner någon som kan passa mig? I så fall - send her over! Jag är snäll och bits inte mer än nödvändigt. Andra positiva egenskaper om mig får du själv komma på. Du behöver inte nämna de negativa direkt.

Ikväll blir det gratisbio. Tack för det Christian! Och tack Astoria som kursar så att Christian var tvungen att dela ut alla hans fribiljetter som går ut om två dagar.

Heja internet!

Jag vill hylla internet. Man ska hylla sånt som är bra.

Jag har nämligen insett att man bara genom att betala lite pengar för bredband kan slippa betala pengar för en himla massa annat. Uppslagsverk, ordböcker, telefonsamtal och mycket mer.

Men det gäller ju att veta var och hur man ska leta. Det vet jag. På kontoret har jag blivit lite av en sån person som man frågar saker när man vill veta något. Det är ju naturligtvis inte för att jag kan så oerhört mycket, utan för att jag snabbt kan hitta svaret. Och ibland skrämmer jag mig själv.

Bara en sån sak som att det var en kund som behövde ha telefonnumret till hon som spelade Pippi Långstrump i de gamla Olle Hellbom-filmerna från 1970-talet. Det är inte helt lätt att hitta det, men jag fick fatt i det på någon minut. Plus ett foto från hennes trappuppgång. Jag kände mig som värsta stalkern.

Så, om det är någon som vill veta något vet ni vem ni ska fråga!

Sherlock Karlqvist

Hur lång tid tar det?

Kom precis hem från min fjärde löpningsrunda. Jag är imponerad över mig själv att jag verkligen gör det här. Det är säkert oerhört bra för kroppen. Åtminstone för konditionen. Jag har ju trots allt skalat av 2½ minut på min tid på 5 kilometer sen första rundan. Och det är ju inte fy skam.

Men hur lång tid tar det innan man börjar tycka det är skönt? Alla som håller på säger ju att det är så skönt att träna, så skönt att motionera. Än så länge tycker jag mest det är jobbigt. Tar det en vecka, en månad, fjorton år? Bara så jag vet hur länge till jag ska uthärda innan jag faktiskt ser fram emot att sticka iväg och springa?

Understand your'e Swede

Ja... Det är galen engelska i rubriken, jag vet. Men så ska det vara. Fråga mig inte exakt vad det betyder, för det vet jag inte.

Jag har hittat vad jag vill lyssna på när jag springer. Det är galet, det är rätt så hurtigt och det är roligt. Det är nog inte tänkt att vara roligt, men om en minnesotasvensk som heter Jimmy Jenson gjort en skiva som heter Understand your'e Swede med låtar som Scandinavian Hootshot? (sic.), Ingemar, Swedish Auctioneer och Smorgas Board kan man inte som svensksvensk annat än le. Det sjungs om en man som har en herring bone suit and a loodefesk vest och om hur Ingemar Johansson slog ner Floyd Patterson with a fist like a ham from a smorgas board. Löjligt galet för oss svenskar.

Skivan ligger också inne med världens märkligaste omslag.



Mannen på bilden har ju en rätt så het fru, så det är säkert därför han har nio barn. Men det känns lite skrämmande att han kommer hem med en yxa i ena näven och en påse i andra. Är det kanske så att det är lite för många barn?

Aaargh!

Usch. Jag skrev precis ett jättelångt inlägg om allt som var dåligt med min brors förra fru och om hur lögnaktig hon är. Men av respekt för min brors helt underbara barn, Emelie och Noah, så skiter jag i att publicera det här.

Ni som känner mig vet hur jag känner...

Har till och med redigerat bort lite här (detta är andra publiceringen) efter att jag upptäckt att man visst kunde Googla sig hit och hitta vad jag skrivit.

Tjuvstart

Idag skulle jag och Arild ha invigt våra gympadojor med en liten lätt uppstartslöpning någonstans. Men han skulle jobba klockan elva, så han hann visst inte vakna innan det var dags. Nåja, imorgon klockan 08:00 blir det tydligen av.

Fast... Jag tjuvstartade. Var redo idag, och då tyckte jag att jag lika gärna kunde ta och köra in pjucksen lite. Så, jag letade reda på en gammal t-shirt och hoppade i mina badshorts, laddade iPoden med en talbok och trädde på mig de splajsans nya, vita dojorna. Ner till flugattin och drog iväg hela den långa vägen ut till Bulltoftaområdet.

Nu hör det väl till saken att jag inte sprungit mer än kanske totalt 10 kilometer (inräknat stress till bussar och ovilja att vara ute i ösregn i överflöd) sen gympan i gymnasiet 1994. Så jag var beredd på att jag skulle:

1. vara rätt så långsam
2. behöva gå/stanna ganska många gånger
3. kräkas alt. svimma när jag var klar

Och smart som jag var tog jag inte det kortaste spåret utan gick direkt på femkilometern. Ni som är vana löpare tycker inte det är något speciellt, men för en som inte sprungit ordentligt eller utfört annat konditionskrävande är 5 kilometer ungefär lika jobbigt som en dubbelmara för er!

Men jag var duktig. Jag sprang nästan hela biten. Jag började gå och hade säkert inte gått mer än 500 meter innan jag skymtade en ganska het brud komma i mötande riktning. Och i ett försök att vara lite macho började jag springa igen, och då kunde jag ju liksom lika bra fortsätta tills jag tagit mig runt hela rundan.

31 minuter och några sekunder tog det! Är det bra eller dåligt? Själv är jag rätt så nöjd, men jag vill minnas att jag under högstadiet sprang Foodiarundan (tror den var en sisådär 7 km) på samma tid, eller under 30 minuter. Jag kan ju ha fel också, men ändå.

När jag kom hem upptäckte jag att min kropp kunde göra saker jag inte sett den göra förr heller. Den producerade svett. Inte bara sån där vanlig det-är-varmt-ute-svett som gör så att man blir lite halvfuktig på kroppen, nä, det rann droppar från mig. Shit! Så det är så det känns! Jag har förlorat oskulden!

Om det är någon som läser denna här (vilket jag betvivlar) och har några bra förslag på musik som är bra att springa till (och, nej... Enya är inte rave!), så hör av er, så får jag ladda in det i iPoden.

Vem är du och vad har du gjort med Jesper?

I förrgår köpte jag gympadojor.