Lasse och Jeppe!

Nu kan man äntligen höra när Lasse Åberg budar på pärlplattan, intervjun med mig samt Lasse Åbergs vinnarbud.

Lyssna och njut!

Första! Andra! Tredje! Såld för 17.500!

Pärlplattan har nu fått en ny ägare. Och det blev minsann självaste Lasse Åberg!

Efter att budningen kom igång strax innan 12 så trissades priset upp till 17.500. Tavlan kommer troligtvis att hänga på Åbergs museum. Så, om du vill se den live får du åka dit.

Nu väntar jag bara på att SR ska lägga ut intervjun som Henrik Torehammar gjorde med mig live vid 11.50-tiden så att man kan lyssna på om jag gjorde bra ifrån mig eller inte. Jag lovar att länka den hit om den kommer upp.

Köp pärlplattan!

Imorgon mellan 10-12 kommer min pärlplatta att auktioneras ut. Buda och köp!


Om ni inte pallar se allt - spola till 8:31.

Titta live på Musikhjälpen.

Problemet med eget kontor

När man har eget kontor så får man vara försiktig med att fisa. Det sitter kvar i rummet ett tag och det är skrämmande när någon går utanför, för det finns ju risk att någon vill komma in på besök.

Jordbävning - och den missar jag!

Ja, ytterligare ett bevis på att man inte borde vara ute och springa. Jag missade jordbävningen helt och hållet.

Istället trampade jag i ett hål.

Musikhjälpen

Nu är den inte längre min... Min jättepärlplatta.

Musikhjälpen är ju i full gång och jag behöver inte pärlplattan längre. Så jag skänkte bort den till dem. Nu får vi hoppas att någon köper den svindyrt så att det går lite pengar till välgörande ändamål.

När vi (jag och Anna) ändå var där och lämnade den så hörde vi lite av Dilba, Arash, Ukulele Orchestra of Sweden och I'm from Barcelona. Hade hoppats att pärlplattan kanske skulle hinna in i studion under kvällen, men tydligen inte.

Checka in Musikhjälpen live och önska en låt eller nåt!

Julepünt

Nu är det pyntat med gran på kontoret. 40 cm hög. Det räcker, väl?

I fredags och i helgen var det fullt upp - omklädning av köksstolar, 3-årskalas i Helsingborg, Ost och Must hos Arild och Cicci, avtackning av mig på kontoret. 8 sorters glass serverades. Alla tillverkade av mig; pepparkaka, saffran, choklad, julmust, kaffe, jordgubb, hjortron och lime.

Nu, arbetsvecka!

Drygt tre månader kvar!

Den 25:e mars släpps den äntligen på DVD - Varuhuset säsong 1.

Den är Discshops 9:e mest förbokade film.

Det här var kul...

Det är skoj att se hur man sprungit... 100 meter kortare idag, men lite snabbare snitthastighet. Fast jag var väldigt trött när jag kom fram!

Snart får jag börja tänka på att springa så det blir något coolt mönster.

3,4 km... Pust!

I morse klockan 6.13 gav jag mig ut i mina nya, fina, tajta löparkläder. Det var precis under frostgradstemperatur och det var mörkt. Hammars park var löjligt dunkel, så jag såg inte om jag sprang i vattenpölar eller gropar eller vad, så jag sprang lite längs Strandgatan, ner mot Sibbarps kallbadhus och sen längs med stranden. Fullmånen (eller den blivande diton) lös vackert över Danmark och P3 Dokumentär skvalade i mina öron.

Min nya telefon är bra, för den kan mappa precis hur man sprungit (även om Google Maps fortfarande inte har med vår gata och inte ens våra hus), hur lång tid det tagit och allt sånt. Så slipper man tajma sig själv varje 500:e meter.

Eftersom det var första löparrundan på ett par månader gick jag ut lätt på 3,4 km. Det var lagom jobbigt, och det tog mig 21 minuter.

Nu skrattar ni som springer ofta och säger "3,4 kilometer? 21 minuter? Hahaha!". Men, för mig är det helt okej, och jag lovar att jag kommer att öka min springhastighet pö om pö (eller peu en peu som besserwissrar som läst franska skulle påpeka att det stavas) och slutligen kanske springa kanske 5 kilometer på samma tid. Eller längre. Eller nåt.

Men nu har jag i alla fall börjat försöka komma i form inför österrikeresan.

Dags att börja träna

Köpte igår flygbiljetter inför skidåkningen i mars med familjen i Alpbach.

Nu är det dags att börja träna så man får upp konditionen. Kan ju inte vara lika mesig som förra gången. Så lunchen kommer delvis att användas till att köpa springkläder som man kan ha på sig nu när det är kallt ute.

Sen är frågan - ska jag springa på morgonen eller på kvällen?

Heja Helena!

Ett stort tack till min goda vän Helena som hookade mig med Spotify. Nu kan jag lyssna på bra musik på jobbet.

Fett med cred till dig!

Nytt jobb!

I torsdags lämnade jag mitt gamla liv för ett nytt. Eller, tja, så himla annorlunda är det väl inte. Fast ett nytt jobb är det i alla fall. På Kartguiden i Löddeköpinge.

Jag läste precis Kartguidens policy om arbetsmiljö, arbetstider och sånt. Oooh så snällt och trevligt! I princip står det att man, för sin egen välbefinnings skull, inte ska jobba mer än 7,5 timmar per dag. I like!

Jag trivdes bra på Scandvision och hade underbara arbetskamrater, men det känns som om livet blir lite muntrare nu på något sätt. Men mycket mer fritid och mindre ängslan.

När jag kom hit i morse väntade nytryckta visitkort på mig. Har till och med fått nästan samma telefonnummer här som jag hade på Scandvision. Lätt att komma ihåg för mig alltså!

Julstök

I lördags hade vi finbesök från stan. Arild och Cicci kom på julstök. Det bakades tryffel, kola, mozartkulor, pepparkakor och dito-hus.



Det var inte helt lätt att göra ett femkantigt lusthus i pepparkaksdeg. Jag har helt glömt bort en massa av trigonometrin från skoltiden. Hur mäter man ut 72 grader med enbart linjal och passare? Det lyckades till slut i alla fall.

Med ett kök fullt av bak och jättestor vaxduk på vårt jättestora bord avslutades kvällen med en omklädning av köksstol och sen sov jag mig igenom en tretimmarsfilm som jag tvingade Anna titta på.

Igår var vi i Flyinge och tittade på hästhoppning. Mer spännande än vad jag trodde. Och hästarna luktade inte alldeles för illa.

Snart jul...

Jag vill ha en Æbleskivepande. Behöver den innan julafton!

Var skaffar man en sån i Sverige?

Buy nothing day

Idag är det Buy Nothing Day. Det hade vi tänkt att fira genom att storhandla på ICA Malmborgs. Vår 7%-rabattkupong går nämligen ut idag.

Men vi handlade inget igår, så det får väl räknas som att vi bara tagit fel på dagarna?

Och förresten - äntligen har vi fått tillåtelse att hyra ut Annas lägenhet från deras styrelse. Tack för det!

Ny brytning?

Ibland överträffar verkligheten dikten. Om man nu kan lita på allt som står på Aftonbladet. Och det vet vi ju att vi kan. Till 100%.

Såg du mig?

Igår var jag på hockey. Okej, bara en period, för sen hade jag ju ändå sett alla saker jag var där för att titta på. Även alla tre mål.


Jag har gjort filmer till LED-bandet (det långa som går runt hela sargen) och Scandvision i övrigt har gjort filmer till den stora mediakuben som är 4x25 kvm stora skärmar som hänger uppe i taket. Häftigt. Skulle smugglat in en "Jesper är snygg"-grej på LED-bandet...

Hur tänkte de där?

Ja, se norrmän...

Trött som fan

Varför leta efter en kudde när man kan sova med huvudet i sin väska inne på McDonald's på flygplatsen i Aten?

Förmildrande dom

Transkription:

Förmildrande dom
1928 inträffade en materiellt svår bilolycka på riksvägen mellan Örkelljunga och Åsljunga. Det var en Örkelljungabo som körde på en köpman från Skånes Fagerhult. Vid den efterföljande rättegången i Klippan sades det att Örkelljungabon som var orsak till olyckan fick en förmildrande dom därför han hade druckit brännvin och därför hade svårt med att styra.

20-talets syn på bilkörning och kvinnor

Jag vill först slänga in en brasklapp och säga att jag, personligen, inte tycker det är något fel på kvinnor i trafiken. Förutom när de kör som kärringar.

Citat ur körkortsbok år 1920
"De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse.

Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar."

Idag blir det skoj minsann!

Jag kan redan förutspå en drös blogginlägg idag. Förhoppningsvis kommer några av dem att vara av skrattkaraktär baserade på egna iakttagelser och några klippta från 1920-talets trafiksverige.

Trevlig läsning!

Jag... titta på hockey?

Japp. Det rimmar inte riktigt. Men, jag har ju jobbat en massa med Malmö Redhawks grejer att jag (och alla andra på kontoret) har fått biljetter till deras första match i den nya arenan.

Så jag ska alltså gå på mitt livs första ishockeymatch. Det har blivit ett sportigt år för mig - i våras var jag nämligen på mitt livs första fotbollsmatch då jag såg LdB Malmö spela mot... tja, några andra.

Men ikväll alltså, Malmö Redhawks mot... Leksand tror jag. Eller nåt. Vi får la se.

Ska bli kul att se om mina LED-skärmsfilmer (cirka 300 meter långa) ser ut som de ska. Och alla andra filmer som vi gjort på jobb.

H-O-C-K-E-Y, HOCKEY!

Spökslott

Foto: min mobiltelefon (därav den fattiga kvalitén)

Jag och Anna spenderade helgen i Stockholm med omnejd. På fredagen var det fest på Rånäs slott. Värsta najs! På fredagen var det bastubad, bubbelpool under bar himmel, afternoon tea med kaffe-, te-, scones-, kak-, ost-, salami- och tårtbuffé. Och mingel. Härligt.

Sen middag och supersmaskig middag med överraskande lakritsefterrätt och annat smaskigt. Det var smoking och glitter som gäller. Så jag var tvungen att ta en Dry Martini för 112 spänn bara för att få den där rätta James Bond-känslan. Även om en draja inte är speciellt gott.

På natten spökade det i vårt rum. Det hördes klara och tydliga steg på golvet inne hos oss. Men vi såg ingen som gick där. Lite spännande.

Dagen efter var det fin frukost på slottet och sen tog jag och Anna och drog till vårt andra boende för helgen. Denna gången i en liten hytt utan fönster i aktern av en båt som gjorts om till vandrarhem vid Slussen. Inte fullt lika lyxigt. Men billigt!

Vi gick en lång runda i Stockholm, käkade löjligt stark mat på en nyöppnad Thairestaurang och gick på bio. Dagen efter besökte vi Annas kusin Jan och hans gravida sambo Jenny för lite fika innan vi åkte hemåt igen.

En väldans trevlig helg måste jag säga.

Uppsagd och anställd

Så, nu var det gjort - nu har jag sagt upp mig efter att i fredags fått ett erbjudande om jobb på annat ställe.

Mer information kommer så småningom. Men jag kan bara säga att det minsann är slut på övertids- och helgarbetande! Och det är jag oerhört glad för!

Från och med 8:e december kommer jag att jobba 30 timmar i veckan och ändå mer betalt. Jag diggar det!

Jesper goes political(ly incorrect?)

Nu när Obama vunnit - blir han negerkung då?

Mmm... Must!

Idag köpte jag den säsongens första flaska julmust. Och jag kom på den fantastiska idén att göra julmustglass.

Så jag reducerade en halv liter julmust till en svart seg sörja som jag blandade i min smet.

Det blev tyvärr inte så mycket julmustsmak på den. Mer naturell smak.

Tur att min Werther's Original-glass blev bättre. Annars finns det kvar av lingonglassen i frysen om man vill ha något lite fruktigare.

"och var det inte bättre förr"?

Så säger Mats.

Jo, det var det. Jag vill göra detta tydligare genom att citera Claes Eriksson från våra gemensamma stora idoler (Galenskaparna och After Shave) och hans inledande ord som Allan Preussen till tredje akten av Grisen i säcken (Doktor Hakas rekordrevy):

"Ja det är mycket som är förbryllande nu med nutiden och det är mycket man inte förstår och begriper så då brukar jag sitta där i min fåtölj för mig själv och tänka att det var bättre förr iallafall. Och då brukar jag fundera vad det beror på att man alltid tycker att det var bättre förr när man blir lite äldre, och då kom jag på det att det måste ju bero på det att ju mer äldre man blir, ju mer "förr" har man ju att tycka att det var bättre. Jo, för de är ju... För när man är liten så har man ju inget "förr" alls och ju äldre man blir ju mer "förr" samlar man på sig och till slut har man ju bara "förr" och då måste man ju tycka om det, tycker man. Så har jag kommit fram till att det nog är iallafall."

"Vad FAN är det här jävla molnet som alla pratar om???"

Igår fick jag mail från en gammal vän och kollega:

Vad FAN är det här jävla molnet som alla pratar om???

Så jag förklarade... Molnet = internet.

Det är nämligen så, mina vänner, att när man tycker att ett ord är ute (internet har ju faktiskt inte direkt varit superinne de senaste tio åren) så hittar man på ett nytt ord för det. Nu säger de superhippa utvecklarna på Apple och Microsoft The cloud istället för internet. Som om det skulle göra någon skillnad. Det är fortfarande en drös datorer kopplade med trådar mellan sig.

Det är för mig lika löjligt som historien om ruccolan. Ruccola är, enligt mig, oerhört överskattat. Det var det för längesen också. Då hette den nämligen inte ruccola. Den hette Senapskål. Ingen åt den. Det var liksom ingen hit. Men så fort någon hjärna på en PR-byrå kom på att importera det italienska namnet ruccola så blev det en jäkla fart på försäljningen.

Men ruccolan är inte mer spännande för det. Fortfarande hård och smakar ogräs.

Jag säger fortfarande internet och senapskål. För jag är konservativ.

Lika som bär!

Jag lovar - det var inte jag!

Jag har ingen tatuering.

Finns de fortfarande?

Anna steg upp klockan 5 i morse för att åka till Köpenhamn och jobba. Men jag låg kvar och drog mig någon timme till. Vädret var fint, så då kunde jag ju gå ut och spatsera en sväng.

När jag gick förbi en busshållplats såg jag en blöt veckotidning och kom att minnas högen med dyngsura porrtidningar som låg i ett buskage bakom Stanstorpsskolan hemma i Staffanstorp. Klart man var nyfiken att titta på dem, även om man kanske inte riktigt fattade deras fulla innebörd. Jag har tidigare hört runt lite och det verkar som om det funnits porrtidningsgömmor i vart och annat buskage runtom i Sverige.

Och nu hopas några frågor i mig.
- Var kom tidningarna ifrån? Någon måste ju ha köpt dem någon gång och lagt dem i buskarna.
- Finns det fortfarande blöta porrtidningar gömda i buskagen runtom i Sverige?
- Köper folk fortfarande porrtidningar? Med det stora utbudet som finns på nätet kan väl inte papperstidningarna vara något längre.

Äntligen söker bönder fruar igen!

Det började för tre veckor sen igen. Bonde söker fru!

Och som alltid finns det mer eller mindre tafatta personer. Och man är ju själv lite tafatt ibland, så det är skönt att se andra bete sig likadant.

Förra veckans höjdare var den prekära hälsningen mellan Tobias och bonden Hanna.

Jag gillar det!

Husligt värre

I förrgår och igår var Anna ledig. Hon lyckades klämma in en oljning av vårt nya matbord och en massa målande. Och inledde undesökning av tyger till våra matstolssitsar.

Igår kväll blev det bestämt. Färg och tyg. Idag är det beställt. Skulle vara underbart om tygerna kom redan idag eller imorgon, men mer troligt är att de kommer på tisdag nästa vecka. Synd, för då får inte föräldrarna och farmor se våra nyklädda stolar när de kommer på middag på måndag.

Just det - måste ringa farmor!

Från 100-0 på 3 µs

I några veckor nu har jag jobbat mer än vad FNs mänskliga rättigheter tillåter. Tror jag i alla fall.

Men så, idag... Stilla. Kontoret är tomt - de flesta är på möten. Inga mail kom i min mailkorg efter klockan 17 igår fram till 8.30 idag.

Okej, det är inte helt stilla, men jag får kanske åtnjuta några underbara 8-17-dagar innan helgen tar vid.

Idag cyklade jag till jobbet eftersom jag hann. Det tar 6 minuters kortare tid att köra bil jämfört med att cykla. 6 minuter betyder mycket när man har det stressigt på jobb.

"Det måste väl förtjäna någon sorts blogginlägg?"

Så tyckte Petra när jag nämnde att vi blivit med nytt köksbord.

Detta är dubbelt så stort som det förra och med möjlighet att bli ännu större. I like!

One down - massor to go

Idag firar vi ett år, Anna och jag. Grattis till oss!

Det ska vi fira genom att åka till Anderslöv.

Flakfortet

Nu bloggar jag från ett hotellrum i Köpenhamn. Vi är på kickoff med Scandvision.

Men eftersom Petra hotade med att ta bort bokmärket till min blogg känner jag att jag måste skriva något här.

Vi har varit på Flakfortet - en ö med ett fort som man åkt förbi massvis av gånger när man åkte Flygbåtar till Köpenhamn när man var yngre och alltid velat komma till. Lite häftigt gammalt fort från mitten av 1910-talet. Vi fick en guidad tur runt fortet av en gammal klasskamrat till mig - Bengan. Lustigt att se honom igen. Speciellt som guide på ett gammalt fort.

Snart är det stor, fin buffé på hotellet och sen Absolut Ice Bar som ligger här på hotellet.

Delar rum med Rikard. Skulle hellre haft ett enkelrum så att jag kunde smuggla in Anna. Hon ska ju ändå jobba i Köpenhamn imorgon. Men, men... Sängarna här är i alla fall sköna.

Okej, det blev inte något speciellt skojfriskt inlägg, men nu har jag i alla fall skrivit något. Och anledningen till att jag inte skrivit på länge är för att jag jobbat mer än någonsin... Plus att jag varit med Annas familj i Grekland en vecka. Det var kul. Får skriva lite mer om det sen någon gång om någon påminner mig och/eller är intresserade av det.

Sveriges fulaste namn

Det är underligt vad folk kan döpa sina barn till.

På tredjeplats över Sveriges fulaste namn ligger Lillebil. Jag vill minnas att det fanns en på MAI (Matematiska Institutionen) på Linköpings Universitet som hette så. Dessutom hade hon (ty det är ett kvinnonamn) efternamnet Grähs. En underbar kombination.

På en hedervärd andraplats har vi namnet Månvig. Ja, det finns faktiskt någon som heter så. En man. Namnet Solveig finns ju, så varför skulle man inte kunna heta Månvig, tänkte man väl.

Och så kommer vi till det som är lite vanligare. Tyvärr. Och som hamnar på en klar förstaplats. Käti. Men för fanken! Man kan ju inte försvenska ett namn och stava det så. Och uttala det så. Skäms!

Jag är glad över att jag fått så neutrala namn.

Fel smak

Varm choklad med chokladsmak är godare än varm choklad med majssmak. Det tycker jag, men det tycker inte Kartguidens dryckesautomat.

Jesper Rönndahl

No offence Björn Gustafsson, men du är inte Sveriges roligaste komiker. Det är Jesper Rönndahl som bland annat är med i Pang Prego i P3. Okej, han har lite torr humor, men det har jag också.

Sen har han ett snyggt förnamn också.

Flest kanaler samtidigt vinner!

När man bor i ett sånt modernt hus som vi gör och har IPTV kan man - om man är riktigt teknisk och väldigt gärna vill - få in teve i datorn. Och då behöver man inte nöja sig med bara en kanal åt gången.


Jag vinner!

Skånska dialekter

Mina icke-skånska vänner - lyss nu!

Lär er höra skillnad på skånska och skånska. Jesper Rönndahl gjorde det på ett bra sätt i ett gammalt avsnitt av Pang Prego.

Skånskan är vacker - eller hur?

Idag kommer han...

... min pianostämmare.

Han är kort, gammal, lite underlig, har yllekavaj, lyssnar på Radio SMF, stora fyrkantiga glasögon och luktar lite svett.

Men han stämmer pianon som en gud, kostar inte så mycket och kvitton är det inte tal om. Är det fel på mig som köper pianostämning svart? Om inte - räknas det som hushållsnära tjänster?

Efter klockan 14 låter pianot inte skräp längre.

Husligt värre

Sen vi flyttade till Limhamn har vi blivit så husliga.

Igår gjorde vi äpple- och timjangelé. Det är husligt. Och vi har gjort både fläderbloms- och rabarbersaft. Och en massa kakor och bullar. Det är inte klokt!

Det är annat än att stuva makaroner.

Halvmiljonär!

Igår kom det in en massa cash på mitt konto!


Nu ska det levas loppan! Eller så betalar jag av en del av lånet på lägenheten.

Strömavbrott - en social aktivitet

När man jobbar på ett företag som nästan bara jobbar med datorer så blir det spännande när spänningen faller i elnätet.

För det första blir det lite mörkt. Men framför allt blir det tyst. Riktigt knasigt tyst. Man hör batteriklockor som inte normalt hörs för att susande från tekniken och skvalet av reklamfilmsljud.

Sen samlas alla runt kaffeautomaten för att försöka få i sig det sista av det kaffe som fortfarande är varmt. Och sen pratar man med varandra. Det är nu man pratar med de man normalt inte annars pratar med - de som sitter inne i sina egna rum och redigerar film, gör specialeffekter eller mixar ljud.

Strömavbrott och brandlarm främjar den sociala stämningen på företag.

När sen strömmen återvänder börjar kaoset - går alla servrar igång? Fungar filmhårddiskarna fortfarande? Har något pajat? Hur länge höll UPSen strömmen? Har saker försvunnit?

Idag gick det bra - allt verkade gå igång på ett smidigt sätt och inget verkar ha försvunnit. Jag är glad!

Köp hans soffa!

Jag tycker så synd om Mats Persson som har en fru som Marie. Hjälp till att trösta honom - köp hans soffa.

Undrar du (när du läst annonsen) vad han menade med sängen, så kan du också se på den annonsen här om du vill.

Vem där?

Min vän Charlotte gjorde en role call när jag hittat hennes blogg.

Nu är jag nyfiken på mina besökare. Jag vet att jag inte skriver för blinda ögon. Oskar läser. Snejs läser. Charlotte läser. Petra läser. Och en drös andra också. Men för att se exakt vilka som snokar i mitt liv så vill jag göra ett upprop.

Vem är du?

Google Translate gör det igen!

Återigen har jag testat att automatöversätta min blogg med hjälp av Google Translate. Och man får många skratt.

Bland annat översatte den "Kolla in det om ni har tråkigt" med "Check it out if you are boring".

Eller vad sägs om detta:
"Vi hade grillfest hemma i Staffanstorp - 18 år sen sist." översattes till "We had barbecue at home in Manila - 18 years late last."

Okej, jag kan väl gå med på att "18 år sen sist" kanske inte var så lätt för en dator att översätta, men att översätta Staffanstorp till Manila är ju väldans skoj.

Naket. Och fullt med rengöringsmedel!

I söndags och igår flyttstädade jag och Anna min gamla lägenhet. Lite tidsoptimistiskt antog vi att det skulle ta två-tre timmar.

Men inte förrän en sisådär 17-18 mantimmar var det klart. Då hade jag bland annat stått naken i badrummet med badkaret på högkant och med duschmunstycket i handen så att jag kunde spola av väggar och golv ordentligt utan att bli blöt på kläderna. Och Grovrent i massor.

Men nu är det rent! Så att man kan äta sushi på golvet. Eller Chicken Tikka. Eller stuvade makaroner.

Fast då får man ju städa igen.

Jesper - nu även på IKEA

Jag har alltid haft ett ganska ovanligt namn. Det har man märkt på att det aldrig har funnits ballonger med mitt namn, muggar, nyckelbrickor eller IKEA-möbler. Men nu... Äntligen! IKEA har lanserat sittbänken JESPER.

Mitt namn börjar få den upprättelse det så väl förtjänar.

Right back at ya!

Jag vill inte klaga - men telefonförsäljare borde inte få finnas. För några dagar sen ringde en till mig. När jag svarade började det tuta upptaget. Vad är det för sätt?

Tom Mabe är en komiker som har gjort till sin grej att avspisa telefonförsäljare på ett roligt sätt.

Check it!

Let the fun begin!

Idag börjar Malmöfestivalen. Den i sig är inte helt jättelajbans, men den startar på ett oerhört roligt sätt - med kräftskivan!

Om du har möjlighet - gå på den. Var inte så pretto och tyck att den enbart är till för förortsfyllon och tyskar med husvagn. Jag har lyckats dra dit mina föräldrar och en massa vänner.



Ses vi där?

Jag vill...

hångla!

Så lät mitt blogginlägg mitt i natten mellan den 10:e och 11:e augusti förra året, alltså precis för ett år sen.

Ett år senare är den jag riktade min önskan till min sambo.

Nu får jag hångla när jag vill!

Conventioneers

För ett drygt år sen upptäckte jag Conventioneers. Jason Agnew och Matt Chin går på en massa olika mässor och rapporterar på ett ganska annorlunda sätt. Skitroligt tycker jag. Men så gillar jag ju när folk gör narr av sig själv/bjuder på sig själva.

Kolla in det om ni har tråkigt.

Finbesök

Igår kom det celebert besök i Limhamn. Charlotte och Knyttet förgyllde min kväll med sitt besök. Knyttet är nybliven läkare. Om man har en sån i närheten kan man få reda på massor av skoj. Visste du till exempel att någon som behöver en ny njure får en extra, så de faktiskt har tre och att den ligger mer som i maghålan istället för där njurarna sitter annars? Rent teoretiskt skulle man alltså kunna ha magen full med njurar om man får en drös dåliga njurar.

Cooligt. Och så hade vi diskussion om torrhet i torktumlaren, men det får du läsa på Charlottes blogg om.

Solen sken igår!

Tävlingsdags: Vem är vem?

Okej, det är dags för tävling bland mina läsare här på Jespers gelukhuis.

Vem är egentligen vem på dessa bilderna?

Namnen ni har att välja bland är: Ernst Kirchsteiger, Kristofer Lundström och Kjell Bergqvist.

Den första att svara rätt får ett finfint pris.

Svara mig du - var är de nu?

Gummorna... Vart tog de vägen?

Puts väck!

Det har varit helg. En mysig helg. Vi hade grillfest hemma i Staffanstorp - 18 år sen sist. Vädret var perfekt och det var en massa trevliga människor som jag inte träffat på länge. I vanlig ordning käkade vi lite Janssons frestelse och drack några nubbar innan vi spelade brännboll. Ja, även de gamla, gamla människorna (60+) spelade med! Vårt lag förlorade (är väl bäst att säga det innan Niklas kommenterar det högt och ljudligt, även om jag inte riktigt tror att han vet hur han ska göra för att kommentera i en blogg). Det bjöds till drinkbord och grillarna sattes igång. En massa, massa mat och roliga personer runt bordet. Hos Karlqvistarna behöver man aldrig gå hungrig från festen!

Sen lite dans för de som orkade och hade koordinationen kvar. Mest dansade barnen med Anna.

Vi sov över i Staffanstorp. Första natten utanför lägenheten. Kändes helt okej. Speciellt när man stiger upp och ser att allt redan är färdigstädat och diskat. Till och med moppade golv!

Jag och Anna spenderade dagen med att titta efter trätrall till balkongen och sonderade verkligen terrängen när vi var inne i sex byggvaruhus i Staffanstorp och Malmö. Självfallet fann vi vad vi ville ha inne på det sista stället. Dessutom var det relativt billigt jämfört med andra ställen.

På kvällen var det födelsedagskalas hos min farbror Lennart. Massa goda kakor och den obligatoriska ät-en-sockerbulle-utan-att-slicka-dig-om-munnen-tävlingen mot min kusins son Adam. Denna gången med en twist - man fick inte slicka sig om munnen förrän tidigast fem minuter efter bullen ätits upp. Lätt som en plätt. Vi klarade det båda två.

Idag tog semester slut. Sommaren också, tydligen. Det öste ner i morse och snäll som jag är körde jag Anna till Svågertorp så hon slapp komma dit dyngsur. Sen direkt iväg till K-Rauta för att köpa 108 stycken trätrall. För er som, liksom jag, slaviskt följer teveserien Lost så var det extra roligt att vi behövde just 108 stycken trallor. Nu ska de bara oljas in och sågas lite i innan de används på balkongen.

Och så har Charlotte kommit till Sverige. Välkommen till skånsk höst!

Jag trodde det var sommaruppehåll...

Här har jag gått och trott att alla mina vänner, precis som jag, inte pallat blogga under hela juli månad. Bärra (min laptop) brukar säga till mig precis när det kommit nya blogginlägg från er, men jag tror minsann det var Bärra som tog sommarledigt, inte ni. Har precis spenderat en timme på att läsa igenom alla blogginlägg jag missat från mina vänner - roliga och ledsamma. Mest roliga förstås.

I övrigt har sommaren kommit till Limhamn. Jag har haft semester och vi har haft inflyttningsfest. Tack alla som kom och åt av våra goda och hemmagjorda kakor, hemmagjorda saft, sov över, gav oss fina presenter, tyckte om vår lägenhet, grillade i solnedgången vid Öresundsbron och hade skoj med oss i lördags. 36 stycken gäster fick vi. Det är många. Tack mamma, pappa, farmor, Arne, Ingela, Marie, Bengt, Vilner, Lennart, Johan, Helena, Karin, Andreas, Eva, Elna, Johan, Jacob, Alexandra, Lina, Riika, Jens, Olivia, Arild, Cissi, Siri, Oskar, Maria, Malte, Vera, Pontus, Mattias, Tima, Tim, Mia, Christian och Lars.

Och grattis mamma på din födelsedag!

I morgon blir det grillfest. Också skoj. Fast i Staffanstorp.

Förresten - man får jättegärna komma på besök här på Limhamn när man vill. Vi har nära till stranden och en fin lekplats bara några hundra meter härifrån om man har barn med sig. Och så har vi kaffe och bullar och kakor och te.

One down, one to go

Så, nu är min lägenhet såld! Tack för det, Fredrik!

På fredag skrivs kontraktet och sen kan man andas ut lite grand i alla fall. Det kommer att bli ett välbehövligt avdrag från de enorma månadskostnaderna det är att ha tre lägenheter och en hel massa lån.

Inatt sover vi nog gott.

Brödgnagare

Följande rubrik stod på Aftonbladet förstasida på webben idag:

Hittade mus i baguetten

Brukar det inte vara tvärtom?

Mitt i möte

Man kan blogga även om man sitter i möte. Det är jag ett levande exempel på. Just nu, till exempel.

"Hur går det med flyttandet?", undrar alla.

Jotack. Det går bra. Fortfarande en massa saker som ska flyttas från min gamla lägenhet till Limhamn. Och fortfarande lådor som står överallt.

Fast just nu är Anna iväg och handlar hyllplan så att vi kan sätta upp allt vårt krafs på hyllor i vår garderob. Förhoppningsvis blir det alltså packat upp en massa ikväll.

Jag längtar tills lägenheten är iordningställd. Så man kan bo och leva normalt igen.

På Limhamn

Sådär - då var man nyinflyttad. På Limhamn. Det låter konstigt att säga så, men så blir man ju automatiskt lite överklass och får slänga sig med såna ord så fort man flyttat dit.

Som tur var har vi ett fåtal goda vänner som gärna offrade sig själv och sina ryggar med att hjälpa oss att flytta. Om jag kommer på idén att flytta igen och jag säger att jag ska flytta pianot själv, påminn mig om att det kanske är den sämsta idén i mannaminne! Men tack vare Arild och Jens så lyckades vi. Även om vi pajade golvet lite i källaren på Branteviksgatan.

Vi fick sovit för första natten i vår nya, fina lägenhet. Jag är så glad!

Idag stack jag hem på lunchen och promenerade med Anna ner till Sibbarps strand. Tog hela tio minuter! Usch! Och fint är det där. Även om det finns många tyska turister.

På söndag får vi våra första planerade gäster. Innan dess ska vi hinna flytta ytterligare lite lådor från våra gamla lägenheter och ställa allt i ordning i Limhamn. Men det ska nog funka.

Alla är hemskt välkomna den 26:e juli på inflyttningsfest förutsatt att jag eller Anna vet vem de är förstås.

Kan man inte då är man givetvis också välkommen hem till oss på spontanvisit. Man kan få hemmagjord saft! Och är vi riktigt snälla så har vi kanske bakat bullar också.

Sommarprat

Jag lyssnar aktivt på alla sommarpratare i P1. Egentligen vet jag inte varför jag fortsätter lyssna på vissa.

Lena Andersson, till exempel. Hon var riktigt tråkig. Kommer inte ens ihåg vad hon pratade om. Men trist var det. Och så lät hon som en gammal tant. Fast hon bara är 38 år.

Björn Ranelid är en märklig man. Innehållsmässigt låter han knarkad. Han har problem med sitt uttal - han vet inte om han ska använda rullande eller skorrande R. Så han använder båda. Ibland ett rullande och ett skorrande R i samma ord. Märkligt. Och är på tok för självgod för sitt eget bästa.

Och Lars Winnerbäck... Hans musik har aldrig tilltalat mig. Men jag hoppades jag skulle få en annan bild av honom genom att lyssna på hans sommarprogram. Usch. Man blir trött av att höra en människa låta så nedstämd och uttråkad. Även när han tar upp trevliga saker. Det måste vara hemskt att vara så dyster alltid. Eller så är det bara någon image han försöker hålla uppe.

Men jag har ju inte den här bloggen för att klaga. Ibland får man göra det lite, men framför allt vill jag vara glad, för det är jag ju. Alltså måste jag också nämna de bra sommarpratarna.

Fredrik Lindström var bra. Men det är han för det mesta. Kanske ställer jag mig i samma grupp som medel-Svensson, men det gör mig inget. Jag tycker om att läsa Da Vinci-koden, Stieg Larsson-trilogin och jag tyckre att Fredrik Lindström har intressanta program på teve och radio.

Jag var lite skeptisk till Lennart Johanssons program eftersom mitt intresse av fotboll är löjligt litet. Men han var rätt så intressant att lyssna på ändå.

Fredrik Härén var också intressant. Men det visste jag sen tidigare. Han har ett bra sätt att prata på och vågar ifrågasätta världen och människorna.

Men den hittills bästa sommarprataren var helt klart Max Tegmark. Han lyckades prata en hel massa vetenskap och göra det på ett roligt och spännande sätt. Om du har 45 minuter över - lyssna på hans sommarprogram. Det är det värt!

Nu åter till packandet av lådor.

Packa, packa...

De senaste dagarna har det bara packats. Och slängts. Det är mycket som ska göras inför en flytt!

Och så har vi gjort egen fläderblomssaft. Gott!

"... det där blev konstigt."

I en konversation alldeles nyligen med en go vän till mig (som jag låter vara anonym) dryftades följande:

Anonym säger: Och [Anonyms väninna] fick ätbara underkläder.
Jesper säger: Ätbara underkläder. Mmm... Bakteriehärd!
Anonym säger: Ja, bakteriehärdar är förvånansvärt goda har jag hört.

Anonym säger: ... det där blev konstigt.

Sommarens fetaste beats

- Var e boxen?
- Där e boxen!

Kolla in den feta musikvideon!

Mina tankar går till Jenny när jag hör denna låten. Varför?

Dags igen

Ikväll är det visning på min lägenhet igen.

Jag kan inte säga det många gånger nog; köp min lägenhet! Och Annas! Eller säg till någon annan att göra det.

Saker försvinner...

För tre dagar sen blev jag av med mina föräldrar - de flög till Peru.

I förrgår blev pappa av med sin plånbok - man ska inte ha värdesaker i bakfickan.

Igår blev min gode vän Arild av med sin cancer - efter fem år blev han friskförklarad.

Ibland blir man ledsen när man blir av med saker. Ibland blir man glad. Gissa vad jag blev glad för!

Fult efternamn?

Jag läser Aftonbladet på nätet. Inte så mycket för den kvalitativa journalistiken, utan för att få ett eller annat skratt varje dag.

Jag är också mot mobbning, men ibland får det mig att dra på smilgroparna. Läs denna artikeln om en kvinna som har ett roligt efternamn och blir mobbad på grund av det.

Det är lite som när någon snubblar och skadar sig - man vill skratta, men det är inte speciellt PK. Jag skrattar!

Fet uppslutning!

Under veckan röjde jag i mitt förråd, städade lägenhet och donade inför visningen igår. Det var arbete från morgon till kväll. För både mig och Anna. Putsande av fönster (för första gången sen de byttes 2004) och sånt. Tror nog att vi la ner en 40 mantimmar på att sanera. Nu är den oerhört tom och knappt beboelig.

Men, vi blev klara en kvart innan visningen igår. Pust! Och en sån uppslutning av intressenter! Wow!

Hela två stycken kom. Inte två individuella, utan ett gammalt par. Tack för det! Hoppas de köper lägenheten dyrt i alla fall.

För bra för att vara sant...

Jag håller på att rensa bland mina grejer i källaren. Hittade lite gamla skrivböcker från lågstadiet. I min OÄ-bok från andra klass har jag gjort anteckningar och ritat bilder om olika ämnen. Bland annat om de fyra sädeslagen.

Så här skrev jag om sädeslaget korn:
Av korn gör man kornmjöl. Man gör också öl av korn.

Jag kunde redan då!

Grått och trist

Idag är det inte så jättesoligt. Det får dagen att kännas längre. Det är helt okej med lite regn, men jag sitter nästan ensam på kontoret. Då är det lite trist.

Jag har köpt ett Japp. Får se om det får dagen att kännas ljusare.

Snart onsdagsfika!

Klockan 15 varje onsdag är det fika på jobbet. Det är en höjdpunkt i tillvaron! Jag längtar.

Idag blir det brownies.

Världen är en person rikare!

Ett stort grattis till mina vänner Jens och Riikka som igår, efter en oerhört lång vaken tid, ploppade ut en liten dotter. Alla mår bra. Troligtvis ännu bättre nu när de fått sova lite.

Mysig långhelg

Jag och Anna tog vara på långhelgen och vilade upp oss efter en hel massa lägenhetsfixade. Vi körde upp till Västergötland till deras torp. Där får man bada naken i sjön, titta på varggropar, döda mygg, bränna sig i solen, såga med motorsåg, äta god mat, bajsa på mulltoa, leta fästingar, basta och slappa. Och en hel del annat. De e najs!

Tager du...?

Det var bröllop i fredags. På självaste nationaldagen. Helt underbart trevligt och alla var glada. Vädret också.

Det var min gamla granne Anna som gifte sig med sin Christian och fick bytt efternamn från ett coolt till ett, inte riktigt lika coolt, efternamn.

Leve Anna och Christian! De leve - Hurra! Hurra! Hurra!

Köp min lägenhet!

Veckan har varit full av arbete. Nu får man vila lite på balkongen.

Köp min lägenhet. Nu ligger min lägenhet ute till försäljning på nätet. Köp den! Gärna dyrt!

T9 - detta mästerverk i märkliga ord.

Har tidigare skrivit om mobiltelefonens T9 (svenska) som saknar väsentliga ord men som däremot har andra ord istället.

Lite exempel. Jag vet inte egentligen om jag vill skriva ut orden här, men testa själv i din mobiltelefon.

Först kan jag säga att ordet "massförstörelsevapen" finns med, men inte "världsfred". Samma sak när man försöker knappa in ordet "gästlista" (4-2-7-8-5-4-7-8-2). Det finns inte med. Däremot får man upp ett annat, oerhört användbart ord.

Okej, nu är det praktisk lektion. Koppla på svensk T9 på din mobiltelefon och knappa på följande siffror. Och förundras varför just dessa ord finns med (knappa på egen risk):

3-8-2-2-3-5-3-4-8-8-2
2-7-2-2-3-4-8-8-2
4-4-8-5-3-7-2-3-2-4-7
6-2-9-4-7-8-7-2-7-5-3-7-4-6-4
5-6-2-7-5-4-4-2-5-2
8-6-6-8-3-2-6-4
6-6-6-4-6-5-8-3-3-7
6-3-4-3-7-4-6-7-2
7-8-6-2-6-7-8-4-6
7-4-5-7-6-3-7-2-3-7-4-5-2-6
7-7-2-3-2-2-7-6-7-3-6-3-2-7-3
2-8-5-6-7-7-7-3-4-8-8-2 (ja, det är många ord på samma tema)

Undrar var de fått dessa ord ifrån...

Snifferiets dag

Igår lyckades jag med bedriften att, mitt under ett telefonsamtal, finna mig själv med en permanent tuschpenna under näsan. Det luktade skarpt.

Senare på kvällen fetade jag upp Klorin över badrumsväggarna. Jag har inget fönster i badrummet. Illa! Det stack i ögonen och jag luktade badhus och/eller italiensk toalett.

Klar för skeppning

Sådär! Efter en hektisk vecka för Anna och en hektisk kväll/morgon för mig är Annas lägenhet homestylad, fotograferad och utlagd på Hemnet och på mäklarens hemsida.

Förresten verkar vi ha anlitat en fotomodellagentur och inte en mäklarfirma...

Vår mäklare är nummer tre i bildserien - Birgitta. Fast vi är "Gittan" med henne.

Full rulle

Det är full rulle i våra liv nu. Jag börjar använda ordet våra eftersom det som sker gäller för både mig och Anna.

Liten tidsplan

Datum	Vad	Status
14 maj	Första visning av lägenheten på Hammars väg 7 (bara Jesper)	Klart
18 maj	Andra visningen av lägenheten	Klart
20 maj	Möte med en av bankerna	Klart
21 maj	Tredje visningen av lägenheten	Klart
22 maj	Budgivning	Klart
22 maj	Överenskommet pris	Klart
23 maj	Kontraktsskrivning	Klart
26 maj	Lägenhetsvärdingar	Klart
26 maj	Val av mäklare	Klart
27 maj	Val av bank	Klart
27-29 maj	Homestyling, Annas lägenhet	Klart
27 maj-4 juni	Homestyling, Jespers lägenhet	Klart
28 maj	Fotografering, Annas lägenhet	Klart
29 maj	Annas lägenhet kom ut på HemNet	Klart
4 juni	Fotografering, Jespers lägenhet	Klart
5 juni	Annas lägenhet annonseras i Metro Bostad (sidan 43)	Klart
5 juni	Jespers lägenhet kom ut på HemNet	Klart
8 juni	Första visning, Annas lägenhet	Klart
13 juni	Jespers lägenhet annonseras i Metro Bostad	Klart
15 juni	Första visning, Jespers lägenhet	Klart
1 juli	Tillträde till vår nya lägenhet	Klart

Mycket att göra...

Det är på G...

Igår hade jag och Anna ett långt möte med banken. Mest för att tanten vi träffade var rätt så ny på jobbet och datasystemet och väldigt pratglad. Vi fick ett lånelöfte, och idag ska vi slå ytterligare en flukt på lägenheten ute i Limhamn. Och titta på den omgivande parken lite mer.

Sen kanske vi slår till. Alla säger ju att vi ska.

Google Translate är skoj!

Jag testade Googles relativt nysläppta funktion "Google Translate" för att översätta min blogg. Det gav mig ett gott stycke skratt.

Automatöversatt från svenska:
And so, I have filled years! A wonderful, wonderful. Last Friday was the mini-birthday party with drinks on the balcony. When one reaches the age of years to get things like sudoku-Toapapper and radio helicopters. And hugs. I'll probably fill the years more often.

Originaltext:
Och så har jag fyllt år! Härligt, härligt. I fredags var det mini-födelsedagsfest med drinkar på balkongen. När man fyller år får man saker som sudoku-toapapper och radiostyrda helikoptrar. Och kramar. Jag ska nog fylla år oftare.

Ska vi slå till?

I helgen kollade jag och Anna på lägenheter. Vi fastnade för en.

Ska vi slå till?

Tack mina vänner!

Oj - det var ju längesen jag skrev. Med all rätt. Det har nämligen varit löjligt fint väder, och då ska man väl inte sitta inne och blogga?

Och så har jag fyllt år! Härligt, härligt. I fredags var det mini-födelsedagsfest med drinkar på balkongen. När man fyller år får man saker som sudoku-toapapper och radiostyrda helikoptrar. Och kramar. Jag ska nog fylla år oftare.

Petra var på besök hela helgen. Det var härligt att gå omkring med henne i ett soligt Malmö och käka glass och grilla och äta storfrukost på balkongen.

Och så har vi ju gångtävling på kontoret. Jag har droppat till tredjeplats. Inte bra. Jag får väl öka min gångfrekvens med en 3-4000 steg per dag.

En vanlig lördagsmorgon i Malmö

Jag såg precis en man som skällde på ett övergångsställe. Undrar vad det hade gjort för att reta upp honom.

Superbloggen

Min vän (som uppenbarligen kallas för Keaton) och hans vän (Tjocke Jimmy) har haft de roligaste bloggarna i mannaminne. Nu har de blivit headhuntade och har gått ihop och har en Superblogg!

Finns inte så mycket där än, men jag förväntar mig stora saker. Mycket öl och sjuka saker. Och bilder.

Tekniskt mumbo-jumbo

Ett mellanslag i UTF-8 är tydligen inte samma som ett mellanslag i ISO-8859-1 (0x20). Det tog mig en timme av hårslit att fastslå.

Haiku-inlägg

Vissa av mina inlägg verkar mer och mer likna haikudikter. Jag drar mig till minnes Charlottes julinlägg med kommentarer i allsköns dikt- och rimversioner och ler.

Svettig

Idag har jag åkt inlines till kontoret. 40 minuter tog det.

Jag är värd en kaka.

Glad sommar!

I helgen besökte jag och Anna Göteborg. Sommaren hade visst kommit! Solen gassade och man behövde verkligen inte några varma kläder.

Annas kusin Eva-Lena huserade oss, men vi spatserade själva runt under större delen av lördagen. Tittade på människor, fikade, käkade mat och... Anna drack en öl! Sen blev det middag på kvällen tillsammans med Eva-Lena och en rejäl tur i skogen dagen därpå. Också i solen.

På vägen hem igen tittade vi in på Tjolöholms slott, såg lite blåsippor och vansinnigt många vitsippor. En middag i Laxbutiken utanför Falkenberg och en sväng genom Båstad och upp på Bjärehalvön. Man måste ju visa Skåne för västgöten...

Nu är det måndag och jag sitter och jobbar lite. Fast helst vill jag ut och gå lite till. Det är ju så fint väder. Fortfarande.

Sommaren är här!

Vuxet

Det är vuxet att avfrosta frysen.

Jag är vuxen.

Spam-oskuld

Fick mitt första spam på min blogg idag. Så nu har jag kopplat på det där märkliga ordkontrollsmojängen med vridna bokstäver. Så det blir aningens lite klyddigare för er att kommentera, men hellre det än fulspam.

Fraktalkaka

1995 skrev jag mitt specialarbete i gymnasiet. Det handlade om Kaosteori och var oerhört matematiskt, grafiskt och intelligent. Tyckte jag i alla fall. Jag fick femma i matte.

Idag gjorde Jens mig uppmärksam på en person som bakat fraktalkakor. Dags att förena hemkunskap och matematik!

För några år sen gjorde jag TP-glass. Sex sorters glass i färgerna blå, rosa, brun, gul, grön och orange som jag skar i tårtbitar så att man fick alla sorterna som en äkta TP-spelpjäs.

Anna is back!

Anna og Kon har nu förärats en plats bland mina länkar på min blogg. Anna är snäll och blir säkert glad om ni säger hej!

Soligt av bara den!

Idag är det sol och fint ute. Fågelkvitter och sånt.

I Skåne.

Jag är i Skåne!

Mobilblogg

Nu sitter vi i Helsingborg tillsammans med Emma, Mads, Esther och Anna. Shit - det var fyra månader sen jag träffade dem sist! Så här kan vi inte ha det! Det får vi göra oftare!

Personligt uppdrag

Charlotte gav mig ett uppdrag. Här är resultatet:

Jag är: knäpp på ett bra sätt, alldeles för snäll, rolig när jag känner för det, oftast glad, rätt så intelligent

Jag är inte: ekonomisk, speciellt frusen av mig, lika blond som jag en gång var, långsint, sportintresserad

Jag tycker om: stuvade makaroner, när andra blir glada, att slå in paket, att gå på pubquiz, att lyssna på talbok

Jag tycker inte om: orättvisor, Biff á la Lindström, när det står ett minustecken framför saldot på banken, när temperaturen i min lägenhet är över 30°C, kön till Balder på Liseberg

Jag vill ha: en ny och större lägenhet som man kan bo två i, ett glas O'boj, en flygel, en mobiltelefon som funkar, världens största musikbibliotek

Jag vill inte ha: sorgliga besked, gubben i lägenhet 47 uppbokad på tvättiden efter min, stökigt och dammigt längre, knäckebrödsmulor i sängen, solsemester utan tillgång till airconditioning

Jag har: en stegräknare, funnit kärleken, troligtvis Sveriges största pärplatta tillverkad av bara en person, en nästan sjuklig besatthet av teveserien Lost, ett hyggligt stort musikbibliotek

Jag har inte: duschat än, tid för allt jag vill göra, mjölk i kylskåpet, många ovänner, tillräcklig självdisciplin ibland

Uppgiften är alltså att fylla i fem saker under var och en av punkterna ovan. Det går inte för sig att skriva i sådant som alla skulle skriva under på - t ex Jag vill inte ha: Sjukdomar.

Jag skickar vidare till: Pappa, David och Jenny.

Jespers gelukhuis?

Jag försöker lära mig grunderna i nederländska. Kanske jag skulle gjort innan vi åkte till Nederländerna... Jag läser i en bok. Den är oförskämd och lär faktiskt bokstavligt ut fraser som "Ser du kvinnan där borta?" "Ja, hon är väldigt tjock!" och har en konversation mellan en bibliotekarie och en som vill låna en bok om engelska prinsessor, men som inte känner till titel eller författare eftersom det är en bok han vill låna åt sin fru. När bibliotekarien frågar om författarens namn svarar han helt sonika "Det vet väl inte jag! Det är DU som är bibliotekarie". Det slutar med att bibliotekarien ger honom en biografi av en telefonist.

Så nu kan jag förolämpa folk på nederländska.

Högsta betyg!

Bra ingredienser som ger en dag högt betyg:
Vakna till lugn musik med en vacker flicka bredvid sig
En lugn morgon med diskning och P3 Dokumentär i öronen
En inte alls stressig dag på kontoret
Feta beats strömmande från högtalarna på trevlig volym när man jobbar
Lunchlåda med till kontoret med stuvade makaroner
35-minuters lunchpromenad i solen på Ribban
Halvtimmesmassage som gör att man somnar. Gratis. Och på betald arbetstid!
Onsdagsfika
Stegräknaren visar över 12 000 steg
Gemensamt teaterbesök med hela företaget
Gå till kojs med en vacker flicka bredvid sig.

World Freeze day

Igår var det inte bara en allmän lurdag, utan också World Freeze day. Det betyder inte att det var extra kallt ute, utan att någon visst bestämt att det är då man ska samla ihop en drös människor och på allmän plats samtidigt stanna upp exakt i vad man gör i fem minuter och stå alldeles stilla. Det har hänt på Grand Central Station i New York och på Trafalgar Square i London. Igår skedde det även i Aarhus och Köpenhamn i Danmark, i San Francisco och New York i USA, i London och Bath i Storbritannien och i Florens och Milano i Italien. Tja, och i Stockholm och på Gustav Adolfs torg i Malmö.

Jag var där. Jag såg spektaklet. Det var inte så häftigt. Det var en grupp medelålders damer, en rödklädd tjej i 25-årsåldern och en kille på cykel i röd och blå jacka som stod stilla under fem minuter. Det var fler reportrar än utövare.

World Freeze day ska tydligen vara en protest av vårt stressiga samhälle. Men jag tycker mest det är en lite lustig konstinstallation.

Men lite lustigt i alla fall.

April April!

Ojojoj... Så var det dags för aprilskämten. Jag scannade igenom Sydsvenskan, DN och Corren i morse. Lite roliga skämt faktiskt. Ni får väl läsa själva. Hittade inget direkt på Aftonbladet, men så har jag också för mig att de är såna som vägrar aprilskämt. Kan det vara för att de vill "hålla uppe sin höga kvalité på journalistik"?

Bloggpappa

Nu har pappa börjat blogga! Sån IT-gubbe man har till far!

Om ni vill läsa hans blogg så finns den länkad på höger sida.

Och idag har jag och Anna varit i Ystad och rekat. Anna ska nämligen göra en guidad stadsvandring där, och då kan det ju vara bra att åtminstone ha varit i stan någon gång. Så om ni har några tips och idéer på vad man måste se när man är turist i Ystad så kan ni ju hojta till.

Blodfattig

Jag har precis blivit av med lite blod. Nu får jag äta frukost! Lyckan är stor!

Ikväll blir det En Prisvärd Krogshow på Victoriateatern. Ska bli kul.

Solen skiner! Både på himlen och i mitt liv.

Nej, jag har inte knarkat!

Schlafemorgen

Idag hade jag sovmorgon. För jag ska på kurs. Eller ska och ska... är där redan. Fast den har inte börjat. Vi är tidiga. Jag vill ha en kopp kaffe. För det ska man dricka när man är på kurs.

Imorgon ska jag ta blodprov.

Kompisbloggare

Ibland tycker jag att jag bloggar lite väl sällan. Nu bloggar jag för tredje gången idag. Det är ändå rätt så mycket. Fast jag skriver inte så långt. Vissa av mina vänner på länklistan till höger bloggar lite mer sällan. Nästan löjligt sällan. Inte som Charlotte - hon är en bra bloggare! Och man blir oftast glad över att läsa hennes blogg också. Inte så svart och mörk. Bara när det behövs.

Ska nog ta bort sällanbloggarna från min lista. För i ärlighetens namn - vem klickar på dem när det ändå inte händer något där?

Tårta

Det är bra när folk fyller 40 på kontoret. Då blir det extrafin tårta till onsdagsfikat. Länge leve Ebba!

Våfflor

Igår åt jag våfflor. Tack Arild och Cicci!

Idag har jag huvudvärk. Vet inte varför. Den har lindrats. Tack Alvedon!

Tulpaner, träskor, hagel och pensionärer

Det har varit påsk. Då ska man måla ägg, käka sill och dricka snaps. Jag gjorde ingetdera. Påsken är inget för mig. Jag gillar ju inte ens sill. Ett ägg kan jag väl klämma och en och annan snaps om det trugas, men annars håller jag mig nog hellre till en god bit lax eller så.

Anna hade blivit erbjuden att guida en resa till Nederländerna med Scandorama. Holland Weekend. Det betyder att man åker en massa buss med en massa medelålders och gamla människor och får reda på allt möjligt av en allvetande guide. Det var jag, 53 andra medresenärer, Anna och vår chaufför Kalle i en stor buss.

Att vara guide är inte bara en dans på rosor. Man ska valla pensionärer till tyska lunchställen, svara på konstiga frågor och vara glad och social hela tiden. Anna klarade det bra, och det var bra gäster på resan, så det var väl inte helt komplicerat. Kan tänka mig att det kan vara lite jobbigare ibland.

Man bor på hotell och åker på utflykter. Vi åkte till Keukenhof - ett paradis för såna som älskar lökar. Blomsterlökar alltså... Och blommor också i största allmänhet. Det är väl inte riktigt min favoritsyssla, men det var fint ändå. Och man kan kan ju alltid ta en massa trevliga foton. Så det gjorde jag. Fast det regnade, snöade och haglade. Ibland var det minsann sol också. Som tur var fick gästerna gå själva inne på Keukenhof, så jag och Anna kunde strosa lite på egen hand. Vi käkade poffertjes och funderade på hur ett positiv stort som en husvagn fungerade. Och tittade på blommor.

Dagen efter var det utflykt till en ost- och träskofabrik. Världens turistfälla! Men det var kul, och jag föll för frestelsen och köpte lite ost. Sen åkte vi in till Amsterdam där vi åkte kanalbåt, fikade och köpte lite påskpresenter till resenärerna. Sånt får man göra som guideassistent. Men det var skönt att ha lite egen tid med Anna där också. Det är annars inte så mycket sånt på en sån resa. Men det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller.

Efter en stressig kväll och lite pappersarbete fick vi sovit några timmar innan vi steg upp i arla morgonstund, packade bussen, käkade frukost och gav oss iväg hemåt mot Sverige igen.

I Tyskland finns det speciella parkeringsplatser för kvinnor. Säkert till för kvinnors säkerhet eller så, men för det mesta känns det oerhört diskriminerande på ett väldigt roligt sätt. Jag skrattar gott eftersom jag inte är kvinna. Men man får ju se på det med glimten i ögat. Ovan ser man till exempel en Frauenparkplatz som står precis bredvid två handikapp-parkeringar. Tänkte de som satte skyltarna så att kvinnor räknas som handikappade, eller? Just Frauenparkplatz är något som skämtas om mycket i tysk press. Även om tanken från början säkerligen är god så blir det liksom lite konstigt. Men skoj. För ibland skrattar jag åt saker som man inte får skratta åt. Åtminstone inte om man lyssnar på Fi.

Hur tänkte de där?

År 1912 var det OS i Stockholm. Planschen som var upptryckt inför denna händelse såg ut så här. Är det bara jag, eller tycker jag att det där beiga snöret som går över bilden är fastknutet på ett ganska otippat ställe på mannen?

Hur tänkte de där?

Husesyn

I söndags var jag och Anna vuxna. Oerhört vuxna! Vi var och kollade på hus. Det började när vi råkade se ett gigantiskt hus i Hofterup som såg riktigt bra och trevligt ut, men som var billigt. "Något fel måste det vara på det", tyckte vi, så vi ville gå på visning bara för att hitta felen.

Huset var stort och fint på sina ställen, men inte riktigt vad vi skulle kunnat tänka oss. Däremot blev vårt intresse rätt så stort på att faktiskt köpa ett hus. Varför inte? Så nu är vi såna som kollar husannonserna i tidningen och på Hemnet. Coolt, va?

Våga vitsa med Jesper

Helt i enlighet med Pang Pregos Våga Vitsa tänkte jag också våga vitsa. Här kommer en jag kom på en mörk kväll i samband med diskussion om Turkiet.

- Vad heter Ingvar Oldsbergs program när det sänds i Istanbul?
- Vet inte.
- Bo Spåren.

N.B. Våga Vitsa handlar om mer eller mindre dåliga ordvitsar och utförs nästan alltid enligt ovanstående uppställning.

Vart tog Varuhuset vägen?

Vi minns dem alla - Rickard i charken, Margareta - den oberäknerliga chefen som fick ta över Öhmans efter att Karin Forss blivit mördad (av misstag), Sara - Karins snygga dotter som alla killar i Sverige var lite hemligt småkära i och Carlos på lagret - Rickards ärkefiende tills den dagen då det gick lite snett och Carlos tappade minnet.

Vart tog Varuhuset vägen? Det var en serie som satte standarden för svensk teveproduktion. Utan Varuhuset skulle vi inte haft serier som Goda grannar, Svenska hjärtan eller Skilda världar. Tror jag inte i alla fall.

Jag saknar serien. Jag håller febrilt på att försöka lobba att SVT ska reprisera den eller åtminstone ge ut den på DVD. Det skulle varit helt perfekt. Hjälp till, vetja! Maila Tittarservice och fråga om de inte har tänkt reprisera den. Är vi många kanske vi kan ge vika. All makt åt folket!

Förresten har jag snokat reda på hon som spelade Sara Forss - Katja Blomquist. Hon bor minsann på samma ställe som en annan kändis - Ken Lennaárd - han som var med i Riket 2004 och som är stor i pokervärlden. Coolt, va? Den trappuppgången skulle jag vilja bo i.

Min brorsa piloten

Min bror är pilot. Det är ett coolt yrke. Dessutom ska han få flyga det coolaste flygplanet - ett Gulfstream 550. Det är som värsta tevespelet i cockpiten och man kan se bra även om det nästan inte är någon sikt eller mitt i natten. Löjligt häftigt!

Men... Fick precis se hur just det flygplan han ska flyga är dekorerat. Plötsligt är det inte så coolt längre.

Alpbach - orten som molnen glömde

Det blev Alpbach i år. Äntligen! Denna lilla ort som familjen Karlqvist besökt nästan varje år i decennier. Det var två år sen sist. Och det blev inte speciellt länge denna gången. Bara fyra nätter. Åtminstone för mig och Anna.

I Österrike måste man äta Germknödel. Niklas fick stå för ätandet i år.

Mamma och pappa tog bilen ner redan i onsdags. Bra, för då kunde vi ju skicka med lite packning där. Jag och Anna tog flyget ner via Wien till Innsbruck där föräldrarna hämtade oss på fredagkvällen. Vi hade världens bästa utsikt från flyget när vi lyfte från Köpenhamn. Man kunde se ända upp till Blekinge!

Det var molnigt i Innsbruck när vi landade. Och ingen snö. Det var ju inte så lovande. Men, vi skulle ju ändå inte åka skidor den kvällen. Föräldrarna bjöd på middag på Restaurang Jakober och jag visade Anna runt lite i byn under kvällen.

På lördagen åkte morsan och farsan tidigt iväg till Salzburg för att hämta upp Niklas och barnen som kom med flyg då. Jag och Anna hyrde skidor och gav oss upp i backarna på toppen av Wiedersbergerhorn. Molnen tyckte visst inte det var läge att störa oss i vår skidåkning, så de lät solen skina på en bar himmel. Blått och underbart. Och soligt! Synd bara att det var mestadels snökanonssnö och inte natursnö. Det är ju aningens tråkigare att skida i.

Efter en traditionell glass på Böglerhof gick vi tillbaka till hotellet och käkade middag alla sju. Det var skönt att återigen få vara hela familjen i Alpbach. Det var många år sen sist.



Jag trodde att jag skulle vara fit i kroppen för skidåkning. Det var jag. På förmiddagarna. Konditionen fanns där, men benen blev löjligt svaga efter lunchen. Anna fick åka några åk själv, men jag surade inte för det, för jag kunde ju sitta och njuta av en öl i solen, och det är ju inte helt fel.

Emelie och Noah gick i skidskola. Emelie klarade det bra, men Noah var väl inte helt intresserad verkade det som.

Niklas bjöd oss alla på middag på Post på måndagskvällen - en oerhört uppskattad gest.

På tisdagen flög jag och Anna hem igen. Hem till molnen. Men det var en skön paus i vardagslivet med lite skidsemester i vårt eget lilla paradis Alpbach.

You've been owled!

Det är lustigt det här med ugglor. Eller åtminstone sen Australien-äventyret. Vi bodde på en lägergård som ägs av någon eller några människor som måste vara besatta av ugglor. I vårt stabsrum fanns ett skåp med 73 olika ugglor i allehanda format. I övrigt på lägergården fanns det uggledekorationer här och var. Mycket ugglor, alltså.

Detta föranledde en ny aktivitet bland oss i staben. Att uggla varandra - en sport som går ut på att på ett eller annat sätt överraska en annan person, en grupp av personer, eller ett viktigt föremål med en uggla. Det kan utföras genom att en luden tyguggla läggs i ens säng eller att en bild av en uggla finns bakom gardinen när man ska öppna fönstret. Eller på vilket annat sätt som helst som man kan komma på. Ugglingar ska alltid genomföras på ett nytt sätt varje gång.

Att uggla någon blev en del av vår vardag i Australien. Och för er information kommer här de bästa ugglingarna:

Introduktionsugglingen av deltagarna
Under den första dagen på lägret skulle vi intervjua en annan person på lägret och berätta om denna för gruppen. Vi i staben beslutade oss för att alla hitta på något som hade med ugglor att göra. Jag samlade på ugglor och hade en samling på över 250 ugglor. Tamsin spanade efter ugglor på nätterna. Pon käkade ugglor varje nyår. Chris var dödligt rädd för ugglor och Olimpia hade en uggla som husdjur. Ingen verkade ifrågasätta det hela.

Uggling av Tamsins dator
Jag lyckades knäcka Tamsins lösenord och bytte lösenord till owl, bytte ut hennes personliga bild till en uggla. Bakgrundsbilden byttes också ut till en uggla och ett egeninspelat hoande spelades upp varje gång man loggade in och loggade ut.

Fjärruggling
Med hjälp av min vänliga och hjälpsamma flickvän skickades det fyra ugglor via brev från Sverige ända till Australien till mina kära stabskollegor.

Läger-t-shirtsuggling
Eftersom Olimpia var duktigast på att teckna lyckades hennes förslag komma med på på vår läger-t-shirt. Och givetvis tryckte hon in en uggla på den också. Så nu går alla deltagare omkring med en t-shirt med en uggla på.

Gemensam uggling av mig av hela lägret
En välplanerad uggling av Tamsin mot mig. Hon gav igen med råge på alla ugglingar jag gjort på henne. Hon fick hela lägret att gå ihop och lura mig att jag skulle vara med på någon aktivitet där jag skulle ha ögonbindel. Tja, ni kan ju titta själv hur det gick till på DinTub.

Idag har jag vår stabs-t-shirt på mig. Det är en hemmaritad stor uggla med gula ögon och texten "You've been owled!". Jag gillar att det inte finns några dress codes på svenska kontor.

Ordning i kaos

Jag släktforskar ju, som många av er kanske vet. Jag är nog fortfarande ganska rudis på det känns det som - visst - jag hittar en massa gamla personer, men jag får liksom inte fram mycket mer information om dem mer än namn och födelseinformation. Det är kanske inte jättespännande kan man tycka, men jag tycker nog ändå det är rätt så kul. På något sätt vill jag skapa lite ordning bland alla människor. Knyta relationsbanden mellan dem. Se vilka som hör ihop och hur de hör ihop.

Jag kommer inte riktigt vidare på min egen släkt längre - det tar ju stopp ibland och spåren försvinner. Och såvida man inte vill leta sig igenom alla kyrkböcker i alla tusentals socknar i Sverige sen mitten på 1600-talet så kan man inte riktigt hitta rätt på allt.

Som tur var undrade Annas mamma lite om hennes adoptivfar, och där fanns plötsligt ett helt nytt spår att börja leta på. Även om jag inte har någon direkt relation med den här människan så är det skojskoj att gå på ett problem och hitta en massa folk och föräldrar och barn och sånt.

Ibland har jag funderat på om jag inte bara skulle börja släktforska på någon helt random person bara för att ha något att göra. Och det är väl visst lite kul, men jag har ju ingen glädje av det kanske...

Ingen som vill ha ett litet släktträd?

Det känns som igår...

Ja, det var ju faktiskt igår. Igår var det ett halvår sen jag träffade Anna första gången. Känns som hur nyligen som helst. Men kul!


Vi spenderade helgen på Annas familjs torp Fröjdelund (eller bara Fröjdes för de invigna). Det är ett vackert litet ställe från 1800-talet (har jag för mig) som familjen byggt ut med snickarbod, gäststuga, bastu, utedass, lusthus och under uppbyggnad är en inglasad altan med utsikt mot Bystadsjön.

Vad har hänt annars? Jag har lagat Flugattin. Den har puttrat lite och den har behövt en ny kamrem (sa Bilia i alla fall). Det blev dyrt... Men nu spinner den som en katt och är glad över att ha blivit frisk igen. Men det blir inte mycket körande med den den närmsta tiden eftersom vi ju åker till Alpbach på fredag! Tjoho! Det var två år sen sist, och jag längtar så det står härliga till. Dessutom kommer ju Niklas och barnen också dit.

Man tycker ju att jag, som den Melodifestivalsfanatiker jag är, skulle skriva några rader om helgens delfinal i Göteborg. Men jag vet inte riktigt. Har inte mycket bra att säga om den. Förutom att det alltid är positivt när HippHipp-gänget finns med. Det gillar vi! Christer Sjögren kan dra röven i koks, för den låten var helkass. Tyvärr kommer man ihåg den, men den var riktigt dålig. En kalkon som säkert kommer att minnas på samma sätt som Loa Falkmans Symfonin gör. I övrigt var det en stor skam att inte Zlatan-look-aliken Michael Michailoff inte gick vidare. Det var den enda låten med lite scenkänsla, glädje och okej musik. Sen gillade jag i och för sig Brandurs låt också. Men inte ens den gick vidare. Skäms svenska folk!

Jag missar ju nästa deltävling tyvärr. Men förhoppningsvis är den lika skrämmande dålig, så jag mår nog bäst av att inte se den.

Långledigt?

Jag har dåligt samvete. Ska man ha det egentligen? För min blogg är väl ändå min och ingen annans? Då är det väl upp till mig hur mycket jag skriver eller inte skriver här? Men ändå skäms jag lite för att jag inte skrivit på nästan en månad.

Förra gången jag skrev var jag i Australien. Nu är jag i min egen säng. Det är inte klokt vad lite flygplan och en trådlös router tillåter en att göra!

Jag saknar lite folk från Australien. Mest saknar jag Tamsin, Pon, Olimpia och Chris förstås - mina stabsvänner. Kan inte se fyra andra personer som jag hellre ville få som mina nya vänner.

Men du får säkert reda på mer om min resa om och när du träffar mig. Pallar inte skriva om allt sånt här.

Det är snart helg, och på helgen ska man ta det lugnt. Så det hade jag tänkt. Jag och Anna ska köra upp till hennes föräldrar och till deras torp i de västergötska skogarna. Ska bli kul. Ser fram emot att kanske få lite snö på köpet. Och därmed kanske också lite fina bilder.

Och så är det bara en vecka kvar tills vi flyger till Österrike och ska spendera fyra-fem härliga dagar i Alpbach med mamma, pappa, Niklas, Emelie och Noah. Ska bli underbart! Och när jag kommer hem därifrån så bär det av till Linköping en sväng.

Härligt att vara tillbaka!

I varmaste värmen

Hej på er där hemma!

Jag sitter nu med en härlig modemuppkoppling. Just det - modemuppkoppling! Jag befinner mig strax söder om Geelong (som ligger sydväst om Melbourne) i utkanten av en ort som heter Ocean Grove. Här sitter jag i vårt stabsrum på Mirrabooka Brownie Cottage och skolkar lite från en av aktiviteterna. Var ju tvungen att skicka ett meddelande hem.

Julen har spenderats i ett varmt Melbourne tillsammans med Chris, hans mamma, hans styvpappa och några av hans kusiner. Mycket trevligt faktiskt. Även om man saknade kylan och lukten av en julgran.

Lägret sparkade igång den 28:e och man sitter nu fast med en drös hormonstinna 17-18-åringar. Nä, men de är faktiskt rätt så trevliga måste jag säga. Vissa inte lika trevliga som andra, men sånt är livet. Staben kommer oerhört bra överens och vi har jätteskoj tillsammans. Tur är väl det, för nu börjar det ändå kännas som att åldersskillnaden mellan mig och deltagarna är lite väl stor för att man ska ha samma saker att prata om. Dessa här är ju för fanken födda på 1990-talet! Hallå!

Imorgon har lägret kommit halvvägs. Fortfarande mycket som ska diskuteras och dryftas. Lite kul att deltagarna på något sätt nästan tycker att de löst världsproblem bara de har diskuterat ett ämne ytligt i en timme eller så.

För er CISV:are där ute så kan jag rapportera att vi i staben (tillsammans med några allierade deltagare) lyckats få bort Kiitos, flag time och lullabies.

Och så vill jag också rapportera att vädret här är ibland upp till 40 grader, och för er som känner mig så vet ni ju att jag inte riktigt är så glad för värme och sånt. Då är 40 grader inte kul. Speciellt inte när det är torka och feta restriktioner vad gäller vattenkonsumption. Urk! Inte kul med max en dusch om dagen och bara en fyra minuter lång sådan!

Nä, nu börjar nog teleräkningen bli dyr, så nu får jag koppla ner.

Ha det så gött där hemma - om 21 dagar (eller något i den modeschangen) kommer jag hem igen, och då jäklar ska det duschas och badas och varas ute i kylan!