Bloggpappa

Nu har pappa börjat blogga! Sån IT-gubbe man har till far!

Om ni vill läsa hans blogg så finns den länkad på höger sida.

Och idag har jag och Anna varit i Ystad och rekat. Anna ska nämligen göra en guidad stadsvandring där, och då kan det ju vara bra att åtminstone ha varit i stan någon gång. Så om ni har några tips och idéer på vad man måste se när man är turist i Ystad så kan ni ju hojta till.

Blodfattig

Jag har precis blivit av med lite blod. Nu får jag äta frukost! Lyckan är stor!

Ikväll blir det En Prisvärd Krogshow på Victoriateatern. Ska bli kul.

Solen skiner! Både på himlen och i mitt liv.

Nej, jag har inte knarkat!

Schlafemorgen

Idag hade jag sovmorgon. För jag ska på kurs. Eller ska och ska... är där redan. Fast den har inte börjat. Vi är tidiga. Jag vill ha en kopp kaffe. För det ska man dricka när man är på kurs.

Imorgon ska jag ta blodprov.

Kompisbloggare

Ibland tycker jag att jag bloggar lite väl sällan. Nu bloggar jag för tredje gången idag. Det är ändå rätt så mycket. Fast jag skriver inte så långt. Vissa av mina vänner på länklistan till höger bloggar lite mer sällan. Nästan löjligt sällan. Inte som Charlotte - hon är en bra bloggare! Och man blir oftast glad över att läsa hennes blogg också. Inte så svart och mörk. Bara när det behövs.

Ska nog ta bort sällanbloggarna från min lista. För i ärlighetens namn - vem klickar på dem när det ändå inte händer något där?

Tårta

Det är bra när folk fyller 40 på kontoret. Då blir det extrafin tårta till onsdagsfikat. Länge leve Ebba!

Våfflor

Igår åt jag våfflor. Tack Arild och Cicci!

Idag har jag huvudvärk. Vet inte varför. Den har lindrats. Tack Alvedon!

Tulpaner, träskor, hagel och pensionärer

Det har varit påsk. Då ska man måla ägg, käka sill och dricka snaps. Jag gjorde ingetdera. Påsken är inget för mig. Jag gillar ju inte ens sill. Ett ägg kan jag väl klämma och en och annan snaps om det trugas, men annars håller jag mig nog hellre till en god bit lax eller så.

Anna hade blivit erbjuden att guida en resa till Nederländerna med Scandorama. Holland Weekend. Det betyder att man åker en massa buss med en massa medelålders och gamla människor och får reda på allt möjligt av en allvetande guide. Det var jag, 53 andra medresenärer, Anna och vår chaufför Kalle i en stor buss.

Att vara guide är inte bara en dans på rosor. Man ska valla pensionärer till tyska lunchställen, svara på konstiga frågor och vara glad och social hela tiden. Anna klarade det bra, och det var bra gäster på resan, så det var väl inte helt komplicerat. Kan tänka mig att det kan vara lite jobbigare ibland.

Man bor på hotell och åker på utflykter. Vi åkte till Keukenhof - ett paradis för såna som älskar lökar. Blomsterlökar alltså... Och blommor också i största allmänhet. Det är väl inte riktigt min favoritsyssla, men det var fint ändå. Och man kan kan ju alltid ta en massa trevliga foton. Så det gjorde jag. Fast det regnade, snöade och haglade. Ibland var det minsann sol också. Som tur var fick gästerna gå själva inne på Keukenhof, så jag och Anna kunde strosa lite på egen hand. Vi käkade poffertjes och funderade på hur ett positiv stort som en husvagn fungerade. Och tittade på blommor.

Dagen efter var det utflykt till en ost- och träskofabrik. Världens turistfälla! Men det var kul, och jag föll för frestelsen och köpte lite ost. Sen åkte vi in till Amsterdam där vi åkte kanalbåt, fikade och köpte lite påskpresenter till resenärerna. Sånt får man göra som guideassistent. Men det var skönt att ha lite egen tid med Anna där också. Det är annars inte så mycket sånt på en sån resa. Men det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller.

Efter en stressig kväll och lite pappersarbete fick vi sovit några timmar innan vi steg upp i arla morgonstund, packade bussen, käkade frukost och gav oss iväg hemåt mot Sverige igen.

I Tyskland finns det speciella parkeringsplatser för kvinnor. Säkert till för kvinnors säkerhet eller så, men för det mesta känns det oerhört diskriminerande på ett väldigt roligt sätt. Jag skrattar gott eftersom jag inte är kvinna. Men man får ju se på det med glimten i ögat. Ovan ser man till exempel en Frauenparkplatz som står precis bredvid två handikapp-parkeringar. Tänkte de som satte skyltarna så att kvinnor räknas som handikappade, eller? Just Frauenparkplatz är något som skämtas om mycket i tysk press. Även om tanken från början säkerligen är god så blir det liksom lite konstigt. Men skoj. För ibland skrattar jag åt saker som man inte får skratta åt. Åtminstone inte om man lyssnar på Fi.

Hur tänkte de där?

År 1912 var det OS i Stockholm. Planschen som var upptryckt inför denna händelse såg ut så här. Är det bara jag, eller tycker jag att det där beiga snöret som går över bilden är fastknutet på ett ganska otippat ställe på mannen?

Hur tänkte de där?

Husesyn

I söndags var jag och Anna vuxna. Oerhört vuxna! Vi var och kollade på hus. Det började när vi råkade se ett gigantiskt hus i Hofterup som såg riktigt bra och trevligt ut, men som var billigt. "Något fel måste det vara på det", tyckte vi, så vi ville gå på visning bara för att hitta felen.

Huset var stort och fint på sina ställen, men inte riktigt vad vi skulle kunnat tänka oss. Däremot blev vårt intresse rätt så stort på att faktiskt köpa ett hus. Varför inte? Så nu är vi såna som kollar husannonserna i tidningen och på Hemnet. Coolt, va?

Våga vitsa med Jesper

Helt i enlighet med Pang Pregos Våga Vitsa tänkte jag också våga vitsa. Här kommer en jag kom på en mörk kväll i samband med diskussion om Turkiet.

- Vad heter Ingvar Oldsbergs program när det sänds i Istanbul?
- Vet inte.
- Bo Spåren.

N.B. Våga Vitsa handlar om mer eller mindre dåliga ordvitsar och utförs nästan alltid enligt ovanstående uppställning.

Vart tog Varuhuset vägen?

Vi minns dem alla - Rickard i charken, Margareta - den oberäknerliga chefen som fick ta över Öhmans efter att Karin Forss blivit mördad (av misstag), Sara - Karins snygga dotter som alla killar i Sverige var lite hemligt småkära i och Carlos på lagret - Rickards ärkefiende tills den dagen då det gick lite snett och Carlos tappade minnet.

Vart tog Varuhuset vägen? Det var en serie som satte standarden för svensk teveproduktion. Utan Varuhuset skulle vi inte haft serier som Goda grannar, Svenska hjärtan eller Skilda världar. Tror jag inte i alla fall.

Jag saknar serien. Jag håller febrilt på att försöka lobba att SVT ska reprisera den eller åtminstone ge ut den på DVD. Det skulle varit helt perfekt. Hjälp till, vetja! Maila Tittarservice och fråga om de inte har tänkt reprisera den. Är vi många kanske vi kan ge vika. All makt åt folket!

Förresten har jag snokat reda på hon som spelade Sara Forss - Katja Blomquist. Hon bor minsann på samma ställe som en annan kändis - Ken Lennaárd - han som var med i Riket 2004 och som är stor i pokervärlden. Coolt, va? Den trappuppgången skulle jag vilja bo i.