Först något hemskt...

Visst skrev jag att jag inte skulle skriva om tråkiga eller deprimerande händelser, men nu har det ändå hänt - och jag känner att jag bör skriva om det. Men det kommer i ordningen: dåliga nyheter först och goda sen. Och det är rätt så många goda nyheter.

So, here goes... Jag och min goe vän Arild har under de senaste veckorna gått och tagit dykcertifikat. Vi skulle haft vårt slutprov och havsdyk i helgen, men fick skjuta upp det en månad på grund av att vi skulle på bröllop i Östersund. Och tur var väl det - för som många av er säkert läst i tidningarna har det skett en dykolycka i Limhamn här i Malmö. Och det var en tjej från vår grupp som råkade illa ut. Det får ju verkligen en att tänka att det här kan faktiskt hända mig. Nu slapp vi ju från att själva vara inblandade, men det känns ändå hemskt att det är bekanta till oss som råkat ut för detta.

Nästa månad ska vi ut och dyka i havet. Troligtvis på samma plats där detta hände. Men jag har full tillit till vår dykinstruktör. Vi vet inte varför olyckan skett, och det kan vara så många olika faktorer som spelat in. Och det finns inte heller något vi kan göra åt det som skett mer än att hoppas på det bästa för tjejen som råkade illa ut.