Att vara beroende är farligt.
Vid midnatt släpptes en ny sorts äpple i Sverige. Trots att det är allmänt känt att dess skinande skal kan göra så att smaken försvinner när man håller frukten på ett speciellt sätt så stod ändå tusentals personer och köade för att få sin äpplefix.
Att vara äppelberoende är en svår åkomma – så fort något nytt äpple genforskats fram står de där. Snålvattnet rinner. De bara måste få sätta tänderna i denna nya och alldeles perfekta produkt. Inget är så bra som det nya, snygga äpplet som presenterats så fint och pompöst för dem av lustgårdsormen för några månader sen.
Plötsligt var inte deras gamla äpple så intressant längre. Det har till och med gått så långt att de faktiskt, trots allt, kan börja prata om hur dåligt deras nuvarande äpple är. Trots att det enda häftiga med det nya äpplet är det blivit fyrkantigare eller har lite mindre grynigt fruktkött. Givetvis kostar den ytterligare en hel jättedrös pengar, något som den fruktberoende gladeligen lägger ut. Hallå – det är ju trots allt ett äpple!
Själv bytte jag från en nektarin till en banan. En skitcool banan. Jag är inte rädd för att byta frukt. Dessutom var denna banan lika cool, om inte coolare, än ett äpple. Plus att jag slapp stå i kö, fick den gratis och förbättrade min månatliga ekonomi med 150 kronor.
Våga vägra äpple!
