Lyxweekend

Jag och Anna ska casha in två av våra bröllopspresenter i helgen. Vi ska käka lunch på Noma och mysig hotellnatt på Marriott i Köpenhamn. Här kommer menyn till “världens bästa lunch”:

Tørret kammusling og biodynamiske gryn
Brøndkarse og hasselnød

Østers og havet

‘Læsø’ Løg 
Løg karse og titmian

Hønen og ægget

Vild and og æble
Malt og brunet smør

Pæretræ!

Gammel dansk
Tørret mælk og skovsyre

Vinmenu

2008 Weissburgunder trocken
Klaus Zimmerling, Sachsen

2009 Riesling Smaragd
Laurentiushof, Mosel

2008 Riesling Spätlese “Reiler”
Daniel Vollenveider, Mosel

2000 Sekt Riesling trocken
Stein, Mosel

2007 Spâtburgunder
Becker Landgraf, Rheinhessen

1993 Riesling Auslese “Ürziger Würtzgarten”
Karl Erbes, Mosel

1976 Riesling Auslese
Basting-Gimbel, Rheingau

Tack för presenten mamma, pappa, Niklas, Emelie & Noah!

Nu vet jag varför!

Nu har jag äntligen förstått varför man inte ska slicka på en iskall järnpåle.

Det är inte så mycket att jag inte vill fastna och få halva tungan avsliten. Nä, det är väl mest att jag inte vill att någon hund kommer och pinkar på mitt ben. Eller ännu värre – att någon okänd man kissar mig i munnen…

Svorak

När skrivmaskinen uppfanns fick man för sig att montera tangenterna i en märklig ordning för att inte typerna skulle fastna i varandra. Och det har hållt i sig. Men 1936 patenterade August Dvorak en ny tangentbordslayout som ska minimera fingrarnas förflyttningar en hel drös.

Tyvärr blev detta ingen hit, men idoga skrivmaskinsentusiaster har använt sig av den.

Jag håller numera på att försöka bemästra denna tangentbordslayout och skriver detta blogginlägg med en svensk version som kallas Svorak. Det tar lite tid att vänja sig, men det börjar flyta på lite bättre nu.

Så nu ser mitt tangentbord ut så här:

Snart hoppas jag skriva lika snabbt med mitt Svorak-tangentbord som med ett QWERTY-tangentbord.

Det är dags

Jag borde blogga nu. Fast jag vet inte vad jag ska skriva om. Så jag skiter i det idag.

Jag är skeptisk

Jag har sällan trott på något som inte haft någon logisk förklaring. Som att kiropraktorn i Löddeköpinge skulle kunna bota min hösnuva. Eller att jorden fått besök av utomjordingar. Eller Gud.

Däremot trodde jag, tills jag kom upp i tonåren, att det bara bodde danskar i Trelleborg. Jag baserade detta troende enbart på lösryckta slutsatser om att “alla jag känner eller har mött i Trelleborg kommer från Danmark, alltså är alla som bor i Trelleborg danskar”. Mormor, morfar och mammas moster bodde i Trelleborg. De var danskar. Och hade danska vänner som också bodde i Trelleborg.

Men när jag blev lite äldre och faktiskt funderade över det hela så insåg jag absurditeten i min slutsats.

Man måste tänka en runda till. Ifrågasätta varför man tror det man tror. Hitta logiska förklaringar. För då kan man eliminera att man tror på osannolika saker och istället tro på det som är mest troligt.

Jag följer Brian Dunnings råd att tänka: “Om ett påstående eller en historia låter osannolik så är den med största sannolikhet inte heller sann.”.

Jag åt potatis under perioden under tidigt 2000-tal då man kunde “dö av att äta potatis”. En kollega till mig åt inte en enda produkt som innehöll potatis under månaden från att kommentaren släppts i någon bra tidning som Aftonbladet eller Expressen tills de gick ut med att det visst var farligt om man åt kilovis av potatischips varje dag i tiotals år. Om ett påstående eller en historia låter osannolik så är den med största sannolikhet inte heller sann!

Jag tror inte på pseudovetenskap, alternativmedicin eller övernaturliga väsen.

Apropå alternativmedicin – vill du veta hur homeopati fungerar? Gå till www.hurhomeopatifungerar.se och kolla.

Jesper dödar en myt

Det finns så många som “känner någon” som heter Ann Ahl. Det finns faktiskt bara två (eventuellt tre) i Sverige som heter Ann Ahl (med Ann eller Anne som tilltalsnamn), och alla har gift sig till namnet. Två av dem har behållit sina gamla efternamn som mellannamn.

Och alla har redan hört det roliga namnet, så sluta “skoja till det” med att nämna det nu. Jag riktar mig framför allt till Birger…

Nä, byt ut era namnskämt mot detta:

Det är tur att inte Brad Pitt och Åsne Seierstad gift sig!

Urgammalt, men fortfarande lika roligt.

Fortfarande ogift

Trots att det idag är 17 dagar sen vi gifte oss är vi fortfarande ogifta. Trots ringarna på fingrarna. Trots att Gud himself har sagt att vi är det. Trots att det nu står A Karlqvist på brevlådan och i tidningsstället. Trots att jag står som “Married” på Facebook.

Skatteverket tycker inte vi är gifta, och då är vi väl inte det heller. Det är tydligen rekordår i giftermål.

Jag som trodde att man var gift när vigselförrättaren sa att man var det.

Men tji fick jag!

Encore!

Vår bröllopsdans var lyckad. Fast den ser inte lika cool ut på film som i överraskningsögonblicket.

Klicka på de fyra pilarna längst ner till höger vid filmen så kommer den i helskärm och i lite bättre kvalité. Inte för att originalet är så bra, men ändå.

Lite bilder på Fejjan

Nu har vi fått lite bilder och jag har valt ut några och lagt upp på Ansiktsboken.

Kolla in dem här om du inte själv är med på Fejsbook.

Som en elefant

Två dagar i rad nu har det blivit stopp i jobbtoaletten när jag besökt densamme. SÅ mycket har jag inte haft att ge.

Märkligt.

Vad firar man när man varit gift i åtta dagar?

Foto: Ib Jensen

Förra helgen satte jag och Anna vår plan i verket. Vi bjöd våra släkter och vänner på kalas. Ett sånt där kalas man minns i hela sitt liv. Åtminstone kommer vi att göra det.

På fredagen ordnade vi grillning med tokmycket korv och en massa god hemmagjord saft. Nästan alla våra bröllopsgäster kom och vi fick en mysig kväll att prata av oss lite och för mig att träffa tidigare oträffade släktingar på Annas sida. Vädret var fint nästan alltid, och Fröjdes var som vanligt en ren fröjd att vistas på.

Eftersom jag och Anna lämnat ifrån oss i princip alla praktiska sysslor redan under lunchen kunde vi dra in till Ulricehamn och ta det lugnt och sova gott på hotell.

Morgonen började med en god hotellfrukost och sen försvann Anna och Riikka iväg till frisören för att bli ännu vackrare. Jag tog det lite lugnt, handlade lite födelsedagspresenter till Emelie och Noah och fick lite hjälp av Mats att försöka fixa ordning på lite låtar inför kvällens dans.

Anna, jag, Riikka, Mats, Oskar och Arild åkte till Fröjdes vid lunchtid och käkade lite och tog en massa bilder. In och ut för att försöka slippa regn.

Sen var det dags att bli ett ärbart gift par och vi åkte till Södra Åsarps kyrka för att säga ja till prästen. Vi hade kuppat in lite delar av Karlsson på taket-melodin i ingångsmarschen, men dessvärre tror jag ingen hörde det – de var så tagna av det vackra bröllopsparet.

Jag sa ja på skånska, Anna på västgötska. Och sen lyssnade vi till Charlottes helt underbara sångröst till Your Personal Penguin. Och så tågade vi ut till trumpetljudet från Annas kusin Jan.

Ris, såpbubblor, gratulationer och kramar. Och så kom solen precis när vi klev ut ur kyrkan. Som en saga!

 

Foto: Ib Jensen

Iväg till Skårtebo för att dricka brudskål bland träden och gräsen och getingarna. Vi körde Riikkas vrålåk.

Medan våra gäster åkte tillbaks till Sporthotellet tog vi en tur och hälsade på Annas farmor på demensboendet i Dalstorp.

Efter ett kort besök körde vi upp till Ulricehamn och blev välkomnande av världens kör. Våra bröllopsgäster hade under sju minuter blivit skolade i att sjunga en välkomstvisa åt oss. Helt fantastiskt!

Middagen började klockan 18 och den var… ja, helt galet god. Gott vin. Sporthotellet var grymt imponerande. Och toastmastrarna Marie och Pär… De hade verkligen förberett sig och gjorde ett fantastiskt jobb.

För er som ska gifta er kan jag förresten råda er att inte ha ett vanligt honnörsbord med föräldrar och farmödrar. Det är inte roligt för dem och inte roligt för er. Gör som vi – sätt en massa kompisar där istället. Så får ni tid att prata med dem och era föräldrar får möjlighet att träffa nya personer. Helt perfekt!

Så skulle vi dansa brudvals. Givetvis kuppade vi den också och hade övat in (lite för lite i och för sig, men det räckte) ett dansnummer på nästan två minuter mitt i valsen. Anna hade koreograferat och det blev mycket jubel. Film kommer så småningom.

Kvällen fortsatte med tårtbuffé (sju sorters tårtor) och dans. Och glow sticks!

Dagen efter fick vi lite sovmorgon och klockan 11 var det 11-kaffe med “små torra kakor” med presentöppning på Logernas hus. 8 sorters kakor och muffins med kaffe och te och gott. Och så fina presenter vi fick!

Tack alla som var med och hjälpte till för att göra en helt fantastisk helg för oss och våra gäster!

Ramadan

Idag börjar den muslimska fastemånaden Ramadan.

Om en vecka börjar den malmöitiska svullarveckan Malmöfestivalen.

Dålig tajming!

I quit!

George Costanza var en jäkel på att säga upp sig. Eller rättare sagt att bli avskedad.

Den här killen vet verkligen hur man säger upp sig också.

Ny frukt på marknaden

Att vara beroende är farligt.

Vid midnatt släpptes en ny sorts äpple i Sverige. Trots att det är allmänt känt att dess skinande skal kan göra så att smaken försvinner när man håller frukten på ett speciellt sätt så stod ändå tusentals personer och köade för att få sin äpplefix.

Att vara äppelberoende är en svår åkomma – så fort något nytt äpple genforskats fram står de där. Snålvattnet rinner. De bara måste få sätta tänderna i denna nya och alldeles perfekta produkt. Inget är så bra som det nya, snygga äpplet som presenterats så fint och pompöst för dem av lustgårdsormen för några månader sen.

Plötsligt var inte deras gamla äpple så intressant längre. Det har till och med gått så långt att de faktiskt, trots allt, kan börja prata om hur dåligt deras nuvarande äpple är. Trots att det enda häftiga med det nya äpplet är det blivit fyrkantigare eller har lite mindre grynigt fruktkött. Givetvis kostar den ytterligare en hel jättedrös pengar, något som den fruktberoende gladeligen lägger ut. Hallå – det är ju trots allt ett äpple!

Själv bytte jag från en nektarin till en banan. En skitcool banan. Jag är inte rädd för att byta frukt. Dessutom var denna banan lika cool, om inte coolare, än ett äpple. Plus att jag slapp stå i kö, fick den gratis och förbättrade min månatliga ekonomi med 150 kronor.

Våga vägra äpple!

Det går med batteri!

Jag gick teknisk linje med el-inriktning på gymnasiet. Man tycker att jag borde kunna det där med el. Åtminstone seriekoppling och parallellkoppling. Men nej, jag fick minsann kolla lite på nätet för att komma ihåg hur det låg till.

Jag vill kunna använda digitalpianot utomhus inklusive högtalare. Problemet är ju att de går på ström. Utomhus finns ingen sån. Men så kom jag på att man ju borde kunna använda ett bilbatteri och någon transformator. Det kunde man. Men en sån transformator kostar massor av pengar – ja, flera tusenlappar om man vill ha en bra som funkar tillfredsställande.

Jag vill ju ha det gratis!

Då drar jag mig till minnes att mitt jobb nog har en sån. Och ja – det har vi. Och vansinnigt många batterier också. Inte såna där mesiga som man hade i sin freestyle på 1980-talet, utan rejäla, bra batterier som vi har i våra kartautomater.

Vips, så har jag löst ett problem som annars minst skulle gå på 1500 spänn. Helt gratis!

Nu står pianot och spelar på ett 12V-batteri. Det har varit igång i 20 minuter och spelar igenom hela demo-registret på över 120 låtar på ganska hög volym.

Om det klarar sig i två timmar på ett batteri är jag nöjd, för då slipper jag parallellkoppla, som jag lärt mig att jag ska göra om det ska vara längre.

Shit, en sån elektriker jag är!

Topp 5 sanna saker

1. 1 + 1 = 10
2. Godis är gott
3. Uttrycken “världens finaste”, “världens bästa” och andra “världens”-grejer har tappat innebörd. Sluta använda dem så mycket, för jag tror inte längre på er.
4. Det tar tid att lära sig uppskatta öl, men när man väl gjort det så har livet fått ytterligare en mening.
5. Meningen med livet är att njuta. Njut nu och njut sen. Inte bara sen, för det kanske aldrig blir något “sen”.

Det är bra nu

Det brukar vara bra med mig, men det är extra bra. Och här är mitt recept:

Skaffa ett stressfritt jobb där du jobbar 7½ timme om dagen. Flextid är ett plus. Är man morgonpigg som jag är så betyder det att man slutar vid 15-tiden. Viktigt är att företaget du jobbar för är noga med att man inte ska jobba över. Åtminstone inte tvingas till det.

Om ekonomin och chefen tillåter – gå ner till 80% och se till att vara ledig varje fredag eller måndag. Då får du långhelg. ALLTID!

Förr var det en massa jobb hela tiden. Att gå hem innan klockan 17 var inte på tal. Då fick man arga blicken. Nu blir man inlåst om man råkar vara kvar till 16.30.

Sen kan man ju bonusa till det med att gå och gifta sig. Det är ju också bra. Eller resa till whiskeyländer. Eller rädda marsvin. Vilket man tycker bäst om. Eller alla tre. Bara man är glad.

Jag är glad!

Och så kan jag gå ner och snorkla på Sibbarp när jag vill. Det är också bra!

Här blir det inga barn gjorda

Nej, det blir det sannerligen inte. I 21 månader (hittills) har vi gjort the hanky-panky utan att riktigt få MVG. Eller ens G för den delen. På sin höjd har vi fått några IG+. Dvs att det verkade bra ett litet tag, men sen ångrade det sig.

Till och med en klinik i Köpenhamn har fått vara inblandad. Det var inte lika angenämt som det naturliga sättet. Men det var goa pengar kastade i sjön.

Och ändå är det inget fel på oss. Det har två oberoende doktorer i två olika länder sagt.

Nu står vi i shoppingkö och hoppas att det, efter vårt giftande i augusti, ska vara en snäll socialtant som säger att “klart ni ska bli godkända” och sen är det bara att vänta. Fast med skillnaden att Anna får dricka sprit och käka goda ostar under väntan.

Häpp! Nu har vi kommit ut ur garderoben. Så nu behöver vi inte gå och hymla med det.

Inte SÅ pjåkigt

För två månader sen hade jag aldrig sprungit längre än 5,8 km i ett streck.

Igår sprang jag Broloppet – en halvmara (drygt 21 km) – på 2:02:47 (enligt min klocka). Och då gick jag nog totalt 1½ km. Men det var inte förrän efter 16 km-strecket. Men då var jag minsann trött också.

Idag gör det lite ont i benen.

Kolla in min statistik på Garmin Connect.

Google AdWords gör det igen

Israels förehavanden kan diskuteras in absurdum, men det tänkte jag inte göra här. Däremot kan man inte sluta fascineras av vad Google lyckades klämma in för annons på Sydsvenskans sajt under denna artikel.

Heja Picasa!

Picasa kan ju känna igen ansikten sen ett tag tillbaka. Det är bra. För då hittar man vänner snabbt och enkelt. Sen att det tar evigheter för Picasa att gå igenom alla mina tiotusentals bilder är ju en annan sak. Och det är lite trist att behöva säga att, nej, den den där personen som också är åskådare till Alnarps-karnevalen för några år sen inte är någon som jag vill tagga.

Men... sen kommer något som man inte riktigt vet hur man ska ställa sig till. Nämligen detta.

Jag erkänner!

Jag är en sittkissare.

Gör det mig mindre manlig?

"Nytt från Youtube"

Okej, jag har kanske inte varit världens bästa bloggare på sistone, men jag har åtminstone skrivit något.

Arild, däremot, har härmed förtjänat att bli utkastad från min blogglista med sitt sju månader gamla inlägg angående något nytt från Youtube. Det var gammalt redan då vill jag minnas.

Skärpning Arild!

På G

Nu är bröllopsinbjudningarna utskickade och några har till och med anmält sig redan. Det börjar bli fullt på hotellen i Ulricehamn, och det är mindre än fyra månader kvar tills jag blir en ärbar man.

Spännande det här!

Sammanträffande

Jag plinkade på pianot idag. Och av någon anledning kom låten En väv av legender in i mitt huvud. Lite senare pratade jag och Anna om Fem myror är fler än fyra elefanter. Hittills inget speciellt.

Men…

Så körde jag Anna in till stan och skulle själv handla en god sushi-måltid för kvällen. Och vem ser jag på Gustav Adolfs torg? Ola Ström. Ni vet – han som spelar Ulla-Bella. Det är han och Per Dunsö som skrivit låten En väv av legender.

Okej, nu är det väl inte så konstigt att se honom i Malmö eftersom han bor här och han syns ganska ofta just på Gustav Adolfs torg.

Men… (igen)

Efter bara två-tre minuter så såg jag Magnus Härenstam på väg mot Centralstationen. Coolt.

Fortsätter kvällen på samma sätt kommer jag att se Leisure Suit Larry, drakarna i Bubble Bobble och någon Tetris-bricka.

Det är för jävligt!

Rent utsagt!

Jag förstår att de strejkar på Carlsberg.

På vägen hem

För ett år sen var det en tragisk promenad från Jimmys herrmiddag till bussen.

Denna gången var det mycket roligare. Jag såg följande spektakel vid korsningen Östergatan/Prostgatan.

En lose-lose-lose situation

På Coop (Solidar?!) i Dalbo, Växjö fann jag och Mats detta erbjudande när vi handlade frukost i morse.

Jag förstår inte. Varför skulle jag vilja betala för tre saker jag inte vill ha?

Glow sticks!

Finns det något bättre än Glow Sticks? Och framför allt - kan man köpa dem i Sverige?

Jag köpte massor i Australien för typ inga pengar alls.

Den 21:e augusti...

... fyller min söta brorsdotter år. 9 hela sådana.

Men, framför allt - då ska jag gå och gifta mig! En sån grej. Vem kunde ha anat?

Grattis till mig!

Om två dygn...

... står jag i skidbacken i Alpbach med mina splitternya K2 Apache Explorer under fötterna och ska swoosha ner för backarna och i djupsnön. Är som ett barn på julafton.

Och för er som inte har Facebook eller som missat det helt och hållet är jag sedan den 12:e december förlovad. Bröllop blir i augusti. Har du tur blir du bjuden, men jag kan inte lova något :)

VVS-duktig sökes

Jag undrar:

Hur funkar en varmvattenberedare? Tar den in vatten och värmer upp och sen pumpar det varma vattnet till en behållare som håller temperaturen, eller värmer den gradvis upp inkommande kallvatten till varmt i en jämn takt? Eller fyller den på kallvatten i en stor cistern med varmvatten så fort det försvinner lite varmt och värmer sen på cisternen?

Jag undrar och pallade inte googla så länge, men jag vill ha svar.